Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ute i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Du kan ju komma, pappa är på Frimurarelogen, och då
kunna vi vara ogenerade – kom då vid sex-tiden....
Maud nickade, litet öfverlägset kanske, men detta var helt
säkert omedvetet.
Dick gaf Bella en varm, vältalig blick och bugade sig med ett:
»tack för i dag.»
De båda syskonen stodo för en stund tysta bredvid hvarandra.
– Är du ledsen på mig, Maud?
– Jag tycker, du har blifvit så konstig på en tid, Dick... så
sluten för mig. Vi hade ju förut allt gemensamt?
– Ack, Maud – kom och sätt dig en stund, medan jag gör
mina penslar rena... han tog undan en tafla från en stol.... Ser
du, Maud – – jag har gjort en upptäckt ... som är mycket
upprörande.
– Hvad då?
Maud, som sällan begagnade sig af annat folks vanor att
placera sig, hade sparkat fram en braskudde och låg nu utsträckt
med hufvudet på den, kroppen i behaglig böjning på mattan och
armarne öfver hufvudet.
– Nå – gå på då, Dick! Hvad är det för en historia? Jag är
nyfiken, förstår du!
– Kära Maud, vet du, hvad kärlek är?
– Kärlek? Nej, – med en energisk ruskning af hufvudet,
nej – inte alls!
– Det borde jag väl kunnat förstå.
– Åh, hvarför det, om jag får fråga?
– Du är ju ett barn, Maud, så fullständigt outvecklad,
suckade han.
– Jaså. Du menar det? Ja, men då skall jag be att få
upplysa dig om, att den femtonde september – olämplig dag för
ressten, men det rår jag ej för – fyller jag, Maud Crawford, sjutton
år – jo du! Och hvad kärleken beträffar, så nog kan jag vara
gammal nog att fatta en sådan där känsla... Lifvet för den, man
älskar, begriper du!... Afgrund utan hans närvaro!... Ödslighet,
tomhet... då han ännu är på landet och hans gardiner aldrig,
aldrig i lifvet dragas upp!
Hon hade under denna förklaring till hälften rest sig och satt
nu som en lapp med benen i kors under sig och vaggade fram och
tillbaka, med händerna knäppta bakom sitt hufvud, som hvilade
i dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
