Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Storstadslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss, sada lord Crawford, när de sutto i vagnen, som i rask fart
rullade af med dem till ett hus vid Birger Jarlsgatan, där en lysande
supé väntade dem.
– Jag tänker att han som andra blifvit förhäxad af en unge,
som aldrig borde ha kommit inom våra dörrar, menade fröken
Julia förtrytsamt.
– Nu är allt fröken Julia på villovägar. Min son skulle aldrig
kunna glömma sig därhän, min nådiga.
– Jag förstår ej, huru barn af en sådan fader kunnat inhämta
dylika åsikter ... Jag tycker de äro representanter för de nya
demokratiska idéerna, fortfor fröken Julia oberörd.
– Just det – de äro af en nyare tids uppfattning ... Vi börja
bli äldre, fröken Julia, ty vi kunna ej följa med! Men ett säger
jag: att jag ej vill upplefva den stund, då mina barn, vare sig Dick
eller Maud göra ett parti, som ej är efter deras stånd och vanor...
– Men då vore det allt skäl att undanrödja de frestelser, som
kunna möta dem, eller som, rättare sagdt, riktigt läggas ut för dem.
– Hör nu, tant Julia, sade Maud, som, försänkt i inre drömmar,
vaknade upp, när hon vädrade några »fånigheter», såsom hon
oftast var böjd att kalla tant Julias prat ... sitt nu inte som en
Göran Persson igen och inbilla pappa några ledsamheter.
Som de voro framme, blef det ej mera ordadt om den saken,
men i lord Crawfords inre hade blifvit kastadt ett frö, som,
innan han kom hem, redan växt upp i ett fast beslut. Bella skulle
ej mera få tillträde till deras hem, det ville han redan påföljande
dag befalla.
Aldrig hade Maud varit så kringsvärmad som i afton ... Man
riktig täflades om att vara i hennes sällskap, och rökoffer tändes,
hvart hon vände sig ... En ung diplomat gjorde henne så öppet
sin cour, att det allmänt hviskades om, att han var den lycklige,
som eröfrat lord Crawfords vackra, guldsmidda dotter ... Och
hvar och en ansåg det ligga i sitt intresse att underhålla denna
lysande bekantskap. Att hon hade sina bizarra idéer, endast höjde
hennes behag, och historier om hennes etikettbrott behandlades
med humoristisk uppfattning af en del och öfverseende mildhet
af andra, och slutligen med en axelryckning af en tredje grupp.
En person var det dock, som med allvarligt missnöje följde
hennes nästan stötande liflighet, hennes fullkomligt ogenerade,
nästan till brist på uppfostran gränsande sätt att göra precis
efter stundens infall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
