Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. En faders bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Än Maud? ... är äfven hennes framtid höljd i mörker?
Tänker du äfven för henne bortrycka denna bindel?
– Det är min plikt ...
– Var du lagligt gift med hennes mor? Äger du dokument, som
försäkra henne om rätten att räkna sig som lady Crawford?
Lord Crawford var en stund tyst, men svarade sedan med af
smärta skälfvande stämma:
– Dick ... Maud är född utom äktenskapet ... hennes namn
... hennes mors namn var Fedrowna Cillini.
– Stackars, stackars Maud! Och du har haft hjärta att låta
henne och mig under ett helt lif lefva oss in i den tanken, att vi
voro rika arftagare? Och låta oss växa in i den tanken, i de vanor
som komma att göra lifvet dubbelt bittert, när vi en gång måste
vidkännas dess verklighet ... såsom medellösa ....
– Så länge jag lefver ... behöfver det ej bli någon ändring till
det yttre ... Du kan ju skaffa dig ett parti, som håller dig
skadeslös för fattigdomen ... och Maud, jag hoppas att jag äfven skall
upplefva den stund, då hon gör ett parti, som med ens befriar
henne från fattigdom och bekymmer.
– Och dessa fördelar, byggda på en lögn? Ty hvem tror du
har lust att taga Maud Cillini – en bastard – till hustru?
– Håll, Dick!
– Och mig ... en utfattig artist med stora vanor ...
En gång upprördt, svallade Dicks blod i heta vågor. Hela
hans lif hade varit uppfylldt af kärlek till och beundran för
fadern ... Afgudabilden hade med ett enda tag ramlat och i sitt
fall tagit med sig hela hans tro ... hans lefnadslycka ... Just det,
att fadern så länge kunnat förhålla dem sanningen ... att han
låtit dem invaggas i dessa vanor, denna yppighet, förlamande all
deras arbetskraft, uppfyllde hans inre med kval.
– Ja, Dick, jag kan ju ej göra annat än bedja dig om tillgift
och visa dig på den väg, som kan rädda dig, nämligen ett rikt
parti.
– Tackar! Men du själf, pappa, som skattat åt dina känslor
på det sättet, att du för ett annat påkommande tycke offrat en
kvinnas... lycka, du finner det lätt att bjuda mig på ett lif vid
sidan af en kvinna, som jag i sista rummet får tänka på, om jag
älskar henne eller ej...
– Hvarför så?... Din kärlek kan väl lika lätt falla på en rik
som på en fattig flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
