Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Han friar blott för pängarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ånger öfver alla de stunder, då hon nu trodde sig gifvit honom
anledning till sorg och bekymmer, tärde som en kräfta i hennes
inre ... Men nu var det för sent, för sent!
– Det går ej an, fortfor Inger kärft, men tvärtystnade, när
Dick i detsamma kom in i rummet.
Han hälsade förströdt på Inger och slog sig sedan ned i en
emmastol invid Maud.
– Nåå, Dick, sade denna matt och vände sina af tårar
rödkantade ögon till honom. Huru går det med dina planer?
Hvarför skall du pina dig med tanken på en bunden plats vid
nationalmuseet? Jag försäkrar dig, Dicken, du står ej ut därmed.
Eller hvad tror du, Inger?
Inger gjorde ett häftigt helt om och drog med sig gardinen en
bit inåt rummet.
– Aj, då! Hon slet förargad lös den igen... Hvad för en
plats är det, herr Dick söker?
– En befattning som amanuens och konstkritiker, som nu är ledig.
– Med två tusen kronors lön, och förmiddagen, er dyrbara
arbetstid, bortkastad på dylikt nonsens, just den ljusaste tiden...
Dick såg trött och en smula nervös ut, då han sade:
- Det gifves ibland ett måste i lifvet.
- Min älskling, då vi äro så rika! Du och jag stanna väl ej
här vidare då... hennes röst stockade sig af tårar.... då pappa ej
längre vill det... Vi resa väl till Crawford Hill... O, låt oss göra
det, Dick!
Hon sträckte bedjande sina händer emot honom och reste sig
i sittande ställning.
– Det kunna vi ej, Maud lilla.
Dick hade ännu ej haft kraft att meddela faderns förtroende...
Han bäfvade för att omtala den nyhet, som skulle krossa hans
systers lif, det förstod han.
– »Kunna ej»! så du säger, Dick! Om vi, du och jag, vilja
en sak, så kunna vi det, förstår du, Dick!
Det var något af den forna Maud i den rösten, i den kastningen
på hufvudet och Ingers ögon glänste till af tillfredsställelse.
Det var länge sedan Inger och Dick träffats så pass ensamma. På
senare tiden hade de nästan, af tyst öfverenskommelse,
undvikit hvarandra, lika mycket som de nu undveko hvarandras
blickar ... Det förtroliga vänskapsförhållandet tycktes af någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
