Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Han friar blott för pängarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon blef först blodröd, sedan hvit i ansiktet.
– Hvad kan han vilja säga mig? sade hon halfhögt, under det
att hennes ögon ilade öfver raderna.
– Oförskämde lycksökare! utropade hon till sist – läs, Dick
– läs, Inger, ska’ ni få se den, som vet att hålla sig framme för
att kapa sig en stor förmögenhet ...
Maud darrade af sinnesrörelse.
– Kan du inte läsa högt, Dick, säger jag, så Inger får höra
dessa dyrbara bevis på, hvilken affärsman han är, halfskrek hon,
ansträngande sig att få fram dessa ord, ty hennes tänder
skallrade emot hvarandra af sinnesrörelse.
– Visst kan jag det, om du önskar det, ty fröken Inger är ju
en del af dig själf, Maud lilla ... men eljest tycker jag inte det
är riktigt grannlaga, förstår du!
– Grannlaga ... då det gäller en sådan person - och på visst
sätt idel affärer!
– Åh, Maud! sade Dick förebrående.
Inger gjorde min af att aflägsna sig, men Maud bad henne sätta
sig i lugn, och Dick började
»Fröken Maud!
Säkerligen finner Ni mig bra djärf, bra inbilsk, då Ni får
kännedom om mina, i nedanstående rader uttalade tankar.»
– Ja – det vill jag då lofva! afbröt Maud hetsigt.
»Ni är en liten ömtålig blomma, uppväxt och planterad i orätt
jordmån ... Ni var helt visst danad till något godt, men ni har
låtit ogräset, jag menar själfviskheten och ett otygladt egensinne,
förkväfva de sköna blommorna i Ert hjärtas åker...»
– Ett sådant jolmigt, dumt språk! utropade Maud med
flammande blick.
»Men, fröken Maud, trädgårdsmästaren, som har till uppgift
att vårda de ömtåligaste plantor, har upptäckt den sällsynt
underbara blomman ... Edert goda, varma, kärleksträngtande
hjärta ... han har, trots allt ogräset, gått på och vattnat, vårdat
och närt den lilla spröda blomman – vill Ni ej för framtiden
låta honom att fullfölja denna vård, ... att bli den ek,
hvaromkring rankan virar sina späda stjälkar ...»
– Hör! Hör nu, Inger! Har du i ditt lif hört något så urfånigt?
Maud gaf sig till att skratta, för ett ögonblick glömmande sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
