Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Han friar blott för pängarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var det en tillfällighet, att Dicks och Ingers ögon för en sekund
möttes? Var det äfven en tillfällighet, att en skär rodnad göt sig
öfver hennes kinder och ett nästan vekt drag jagade bort
hårdheten kring dessa vanligen sammanprässade läppar? Dick vardt
så förvånad att han för en lång stund lät blicken glömma sig kvar
vid det förskönade milda uttrycket.
– Jag tänker han får litet hårdare arbete än vanligt i så fall,
sade hon, förargad öfver rodnaden, som, när allt kom omkring,
skvallrade om känslor, dem hon ej ens för sig själf ville
tillstå.
– Nå – hvad tänker du svara på det där frieriet, Maud?
– Hvad jag tänker svara, har jag ju redan omtalat för Dick
– låt oss lämna detta ämne, som är mig i hög grad pinsamt.
– Du gjorde klokt uti att betänka dig, Maud!
– Gjorde jag? Snälla Dick – jag ber dig, spänn ej bågen för
högt... en sträng kunde brista... Ett enda ord till i denna fråga,
om jag vore fattig som en tiggerska på gatan, skulle jag hällre gå
och tigga mitt bröd, än sälja mig till honom eller en man, som jag
vet ej älskar mig, utan friar af beräkning, eller i bästa fall af
barmhärtighet, ty han talar ej ett ord om kärlek.
– Du känner litet om fattigdomen, Maud....
Dick suckade tungt.
– Kanske du känner den bättre? hånade hon. Men nu gled
hennes blick med ett trött, frånvarande uttryck öfver broderns
bleka ansikte.
– Älskade! sade hon och sprang häftigt upp, och snart satt
hon i hans knä med armarne hårdt lindande om hans hals. –
Älskade! hvad du fallit af – hvad du blifvit blek och trött på en
tid! Hör, Dick! Kan jag göra dig lycklig, om jag säger »ja» till
Grane? Älskar du Maud så... så lite?
– Men om du förstode ditt bästa, tror jag ej du kastade ifrån
dig detta stöd... Du känner honom ej, såsom jag gör... du skulle
då förstå, att han är en ädling till själen....
– Tala ej så, Dicken? Hon gömde sitt ansikte invid hans
axel, som ett litet skyggt barn och hviskade: Om han älskade mig
... om jag visste det....
– Men inte vill jag inverka på dig... du förstår väl bäst själf,
hvad ditt hjärta talar... och än en gång, Maud, föredrar du att
kanske under försakelser släpa fram ditt lif?
Inger hade marscherat in i musikrummet och slagit sig ned vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
