Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. ”Tänk, när hon får veta allt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom »sökande» till hennes lediga kapital... Hvad hjälpte
det, att Dick försäkrat, att det endast var kärlek... han hade
minsann inte visat henne mycken kärlek... blott behandlat
henne som ett egensinnigt barn...
En djup snyftning banade sig vid dessa tankar väg ur Mauds
beklämda bröst... Och för resten hade han ju sagt, att ingen
kunde älska henne... fullföljde hon sin tankegång...
Men hvad gagnade det till att hålla på och tänka på det där
längre?... Bäst att stryka ut hans namn ur sitt minne... ur sina
tankar....
Hon såg på sitt ur. Besynnerligt, hvad hästen i dag dröjde!
Nej – – inte kunde hon se skymten af någon ridknekt eller
häst... huru hon än sträckte sig fram... och att gå ut på
balkongen och speja... dit hade hon numera så svårt för att gå.
Hon förstod det knappast själf, men det stack till så underligt i
hennes inre, då hon kom att kasta blicken tvärs öfver gatan.
Men i alla fall måste hon ju gå dit nu, ty det var i det närmaste
slut på hennes tålamod.
Båda dörrarne voro uppslagna, och den friska junimorgonens
luft strömmade in med solljus och gladt lynne... för sjuka sinnen.
Ack! Hvilka minnen som trängde sig på henne! Förra året
denna tid var hon med fadern och Dick vid Rivieran ... och
se’n kommo dragande i spåren tankar på hvad som därefter följde
i Södertälje...
Hon lutade sig öfver balkongräcket, men ryckte häftigt till
och blef blossande röd. Där nere, i våningen midt emot, var
gardinen uppdragen... och fönstren uppslagna. Några reseffekter
lågo strödda omkring i rummet. I en gungstol, till hälften i
profil, såg hon doktor Grane sitta. Under sakta vaggning, och
insvepande sig i ett moln af cigarrök, tycktes han försänkt i djupa
tankar.
En fruntimmershatt på bordet kom hennes hjärta att nära
nog stanna af... förundran... Kanske han var gift?... Maud
drog sig häftigt tillbaka... om han blott vände sig häftigt
tillbaka... om han blott vände sig ett litet grand, skulle han
säkert se henne!
Hon tryckte handen ångestfullt mot det bultande hjärtat...
och när hon af en händelse kom att gå fram emot stora trymån,
blef hon nästan rädd för sitt utseende, så spöklikt blek var hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
