Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. ”Tänk, när hon får veta allt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kabeljo, inte kan innehafva den bildning, som är nödvändig,
för att jag skall finna något angenämt i hans sällskap... Men för
resten så.... vet jag det ej – hvad jag framför allt sätter värde
på i lifvet, är sanning, att människor äro, hvad de vilja synas vara
... att man finner någon originalitet, något personligt prägladt
öfver eller hos hvarje individ... och slipper dessa kopior! åh...
då må de för mig vara kryddbodbetjänter eller torgfruar... men,
tant, då måste vi äfven taga i beräkning, att de ha min bildning,
mina vanor....
– Ja! det syns då bäst på din förtjusning för Bella! hånade
fröken Julia.
– Bella är för mig barndomsvännen. Med henne äro mina
roligaste barndomsminnen förknippade! Hvarför i alla himlars
namn kan inte tant tillåta mig att ha Bella kvar?
– För all del! För all del! Njut af hennes angenäma, fina sällskap!
Du och Dick få nog själfva en dag lönen för er envishet.
Fröken Julia gick med ovanlig häftighet ut ur rummet och
stängde dörren hårdt efter sig.
Ändtligen fick Maud fullfölja sin idé att uppsöka Dick i hans
atelier, ty inne i sina rum, dit Maud begifvit sig för att uppsöka
honom, var han ej.
Kunde han vara uppe i ateliern så tidigt som åtta?
Hon smög med mjuka, lätta steg uppför trappan och öppnade
dörren så tyst, att han ej hörde, när hon kom.
Hon stannade en stund och betraktade med ömhet och något
af ångest i blicken de tärda, lidande dragen i broderns anlete.
Stora tårar stego upp i hennes klara ögon, och med ett par lätta
språng var hon framme hos honom och lade sina mjuka händer
öfver hans ögon med ett: »gissa!»
– Det är kanske inte värdt, ty du kunde hoppas, att det vore
din Bella! sade Maud med en lätt suck.
Han lade med en trött rörelse för ett ögonblick undan pensel
och palett, men skyndade strax att återtaga dem.
– Kan du inte hvila, Dick? Hvarför arbetar du så rastlöst?
Hvarför går du så tidigt hit upp? Nu vill jag veta det!
– Lilla Maud, du vet, jag älskar mitt arbete...
– Hvar har du alla taflor? Tant Julia påstår, att du nu idkat
denna arbetssport nära nog allt sedan pappas... bortgång.
– De stå här ju rundt omkring...
– Men jag ser ej några just.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
