Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Gryende kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Åh nej då! Är det fröken Crawford?
– Nej, bättre upp, snart lady Crawford.
– Således fröken Bella, som min bror talat så mycket om?
– Har han? sade Bella med en varm rodnad uppstigande på
kinderna och med glans i blicken. Jag tänkte nästan han talat
mäst om Maud, min svägerska. Hon inbillar sig, att han är kär i
henne – men fy, hvad jag är stygg, som talar om det!
– Det veta vi väl ändå, sade fröken Grane lugnande. Mamma
och jag äro inte alls förtjusta öfver det där, ty nu vilja vi gärna
behålla honom för oss. Vi ha minsann så länge fått undvara
honom, så nu kan han gärna vara nöjd med oss! Men – det är
då minsann inte häller snällt af mig att sitta och språka så här
öppet om våra egoistiska önskningar, när det är med en af hennes
närmaste, jag talar, men det föll sig så naturligt.
– Det gör rakt ingenting, sade Bella uppmuntrande. Det är
ju så helt naturligt. Men doktorn behöfver förstås hennes pängar.
– Visst aldrig! Magnus som är så rik! Det kan väl fröken
Crawford se på allt, att min bror är rik! Titta, sådana draperier
sådana mattor och möbler! Och vet fröken, att han ger nära
två tusen för de här rummen. Men fröken Maud skall ju vara
en så fasligt söt flicka, fast litet vild af sig, fortfor fröken
Grane.
– »Söt» – ja, det är nog som man tar det, det! Jag känner
henne då bättre än någon, tror jag, uppväxta tillsammans som vi
äro – och bevars väl, jag tycker ju mycket om henne, förstås ...
men nog har hon två sidor, om någon har det, tror jag, och när
hon sätter styggsidan till och får de här anfallen af pur ilska, då
är hon då inte för söt, minsann! Det kan jag intyga. Men – trösta
mej, här står jag och pratar! Tänk, att doktorn har gått ut!
Jag såg honom ju alldeles för en stund sedan. Kom hit ska’ fröken
få se, här bo vi ... där, två trappor ... nej, där alla palmerna
och blommorna stå ute på balkongen.
– Jo, jag tackar jag! Inte lite till gentilt! Tänk, att det har
Magnus aldrig talat om – inte ett ord. En sådan spjufver!
– Han vill nog ej det häller, ty numera söker han aldrig upp
oss. Jag tror det är någon fnurra på tråden.
– Bra tråkigt, ty i annat fall kunde vi ha träffats ibland. Jag
är så fasligt ensam – Magnus har aldrig tid med mig, och på det
här sättet får då inte jag se mycket af hufvudstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
