Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Gryende kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag skall gärna hälsa på er ibland, fröken. Jag ska’ säga,
att jag har inte häller för trefligt. Då man är ung och lefnadsglad,
och vill roa sig, och så vara tillsammans med en gammal
grälsjuk fröken och en egensinnig flicka, som går och sörjer lifvet
ur sig efter sin gamla pappa, som hon plågade lifvet ur, och så
min fästman, som är svartsjuk som en turk – ja, jag får knappast
se på en människa, utan att han blir ond, numera – så jag
upprepar det, jag har inte värst skojigt nu för tiden!
– Stackars fröken! Kom upp till oss ibland – ja, gör det! Kom
upp ibland! Kan ni inte taga fröken Maud med er? Jag är riktigt
nyfiken på henne.
– Nej, för all del! Tvärtom tänkte jag bedja er inte alls låta
dem däruppe veta, att vi känna hvarann, ty då kunna de helt
enkelt förbjuda mig att gå hit. Dem känner man aldrig ... och
jag hålles nästan som en fånge, tycker jag. Således tala vi inte
alls om vår bekantskap, tycker jag.
– Som ni vill. Men kom upp snart!
Med en sista hälsning sprang Bella utför trappan. Nog kunde
då ödet ibland vara bra hjälpsamt... hon, som nu varit så nyfiken
på hvem doktor Grane hade hos sig, om han var gift, o. s. v., nu
visste hon bättre besked än någon. Hur det var, så kunde det
kanske låta lika fint att heta doktorinnan Grane som lady
Crawford – tänk, om hon skulle försöka i alla fall! Men fy! nu tyckte
Bella inom sig själf, att hon ändå var en bra stygg flicka – Dick
var ju i alla fall ovanligt snäll och skulle nog säkert bli en bra svag
och eftergifven man – – hon började tycka riktigt bra om
honom – – men i alla fall kunde det ju inte skada att vara i godt
förstånd med Granes syster ...
I dessa tankar kom hon in till Maud, som, stödd emot Dick, satt
vid hans sida i soffan.
Hon var nästan beredd på att möta ogillande och tog därför
på sig en mycket trött och förargad min.
– Har du kryat till dig nu? Här har jag sprungit som en galning
för att få fatt i en läkare åt dig, sade Bella och tog nålarne
ur sin hatt.
– Tack, kära Bella, men du behöfde inte alls skaffa läkare,
sade Dick vänligt. Det är ju endast ett svimningsanfall, som
går öfver genom lämplig behandling.
–- Jag tordes i alla fall inte lita därpå ... jag sprang och ringde
på hos doktor Grane, jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
