Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Ett hjärta af guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kanske hon hypnotiseras – sade Inger tankfullt – det
brukar ju gå till så där, att man mot sin vilja drifves att utföra saker!
– Det har jag ej kommit att tänka på, sade Dick och fick med
en sett begrundande utseende. Emellertid skulle jag vilja, att
hon kom ifrån sitt grubbel en tid. Skulle inte ni vilja taga min
syster med er och resa bort på några veckor?
– Jag får min semester om ett par dagar, den femtonde juli.
– Det passar ju utmärkt.
– Jag reser till Norge – vill Maud resa med dit?
– Det blir sannolikt en mycket dyrbar resa, sade Dick och
rodnade synbart.
– Dyrbar, sade ni, då det gäller er syster? Jag tänkte ej, att
Mauds bror var någon smulgråt.
Hon borrade ögonen i honom.
– Naturligtvis vill jag ej, att Maud förnekar sig något som
hälst ... men man har ju ... skyldighet att... tänka sig för ...
Hon gaf honom ännu en genomträngande och halft föraktfull blick.
– Spar ni lika mycket, när det gäller er själf?
– Det kan ni ha rätt uti, att man nog inte är så noggrann med
sig själf alla gånger ...
– Är ni säker på, att Maud vill resa med mig! Vi ha kommit
ifrån hvarandra så betydligt under den sista tiden ....
– Hvarför, fröken Inger?
– Rent ut, därför ... därför ... att ... nej, slipper jag säga det?
– Skall jag göra det då? Ni afskyr min fästmö.
Inger tvärstannade.
– Alldeles. Jag senterar ej fröken Bellas tjusningsförmåga
– förlåt mig det! Dessutom ... just genom hennes sällskap
behöfver Maud ej mig – jag kan hvarken vara henne till nytta eller
glädje.
– Säg inte det. Om Maud haft er vid sin sida, kanske hon
hängifvit sig åt det apatiska tillstånd, hon nu försjunkit uti.
Ni är ju Mauds verkliga vän? Hon behöfver en trofast vän.
– Intill döden, svarade Inger nästan högtidligt.
– Och äfven min?
Hon dröjde med svaret.
– Äfven jag behöfver en vän, Inger! – Han böjde sig djupt
ned och dolde sitt ansikte i sina händer.
Hon stod honom mycket nära ... För ett ögonblick sträckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
