Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Ett hjärta af guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon ut sin hand som af obetvinglig längtan att smeka det där
lockiga hufvudet, och där kom trånande ömhet i blicken ... men
vid en rörelse af honom återtog hon sin vanliga kalla, litet
slyngelaktiga hållning.
– Ni har väl ingen brist på vänner? Det brukar ej vara fallet
med dem, som äro rika ...
– Håna ej, Inger! – I samma ställning räckte han ut sin hand
och ville gripa hennes.
– Det är ej frihet på detta sätt i mitt ungkarlsbo, herr Dick,
sade hon kallt.
– Inger!
Han rusade upp och stod med flammande ögon, ej olika Mauds
framför henne.
– Nu var ni ej den fina Inger jag lärt känna!
– Det kan ingen hjälpa: sådan jag är, är jag. Men jag blir
arg med sådant där handklabberi – det är ej för mig, som ni vet,
man kan väl vara goda vänner ändå. Nå, så slå till då, där är
min näfve.
– Då äro vi bröder då – det går lättare att vara vänner på
detta sätt.
Inger tog fram ett etui med cigarretter och bjöd Dick samt
tände sedan ogeneradt sin egen och kastade sig ned i soffan.
– Hör nu, inte var det väl för att betyga mig din vänskap du
kom? Kanske det ej var något annat än med resan då?
– Hvarför så kärf, Inger? Var kvinna, en enda gång kvinna!
Så vek, som du är i ditt blödande inre.
Ett långt, skallande, hårdt skratt bröt tystnaden.
– Jag, ett blödande inre? Nej tack, min gubbe lilla, den
gången tog du fel.
– Nej – och nej och nej! Du söker dölja ett hjärtesår med
detta konstlade sätt, men det lyckas ganska illa.
– Prata inga dumheter! sade hon och sprang upp med en skymt
af äkta vrede gnistrande i blick och flammande på kind.
– Det är oskönt och motbjudande, det ideal du valt som
förklädnad – aldrig skall du nå målet, en makes kärlek, så länge
du bär detta hårda pansar.
– Tackar – är gladast slippa dem, hela bunten! Lefve friheten!
Hon sade detta med äkta patos, med utsträckt arm och brinnande
cigarrett mellan fingrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
