Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Kärlekskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maud hade nu på flera dagar ej lämnat den soffa, på hvilken
hon hamnade hvarje dag när hon gjort toilett efter uppstigande.
Hon låg apatiskt utsträckt och stirrade med uttryckslös blick
upp i taket, på dess bildhuggerier och inläggningar. En bok, i
hvilken hon nyss slutat läsa, hade fallit ned på mattan, och ena
handen hängde slapp och viljelös ned vid hennes sida.
Raska steg hördes i detsamma ute i eksalen, och strax därpå
klef Inger Balle med vanligt buller in i rummet.
– Tjänare på dig, Maud! Men för sjutton, är du sjuk, ditt
stackars kräk? Hon böjde sig till hälften ned, stödde händerna,
med armbågarne ut i vädret, på sina knän, rynkade ihop sin panna
på ett vanställande sätt och spände sina ögon med ett frågande
uttryck i Maud, som riktigt kände sig krympa ihop, tyckte hon.
– Ja – jag vet ej huru det är, men jag känner mig så svag
och kraftlös.
– Känn då inte efter så välsignadt, utan tag dig något nyttigt
före i stället.
– Jag kan inte, Inger – jag känner mig blott slö och apatisk
nu, se’n pappa är borta och allt så annorlunda!
– Det gör du inte honom någon tjänst med, Maud, gaska du
upp dig!
– Jag kan ej, hör du då inte? Jag kan ej! Jag har kommit
att fundera så mycket öfver lifvet och dess gåta.
– Jo, det var då just något att fundera på för en sådan liten
hönshjärna som din! Den gåtan lär du nog i alla fall aldrig få
löst, tänker jag.
– Hvartill vi äro födda ... hvarför man så sällan känner lycka
... hvarför man går in i lifvet med sådana stora förhoppningar?...
Hvarför man skall gäckas, pinas, plågas? brusade hon upp och
reste sig häftigt i halfsittande ställning.
– Hvad vet du egentligen om det?
– Åh, så du kan fråga! Jag som fordrar allt af lifvet, att en
gång få förintas i Nirvana ...
– Se så där ja – har du nu kommit in i den fåran? Det är ej
lång tid, sedan du var spiritist, tycker jag. Sedan kan jag
minnas – hon räknade på fingrarne – ateist, läserska, och... ja, jag
hinner ej räkna det allt, och nu tycks du vara teosof ...
Idealist ... och socialist ... och ...
– Kära Inger, gå inte på så där, så är du snäll, jag orkar
sannerligen ej med det, mina nerver äro sjuka, hör du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
