Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Kärlekskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Inte mera än mina. Gå du upp och kom ut och gå med mig
ett tag – det är en luft och fågelsång, så man kan bli galen ...
om man hade sinne för dylika saker ... tillade hon kallt.
– Låt mig vara, Inger, sade hon dystert. Jag orkar i alla fall
ej röra mig från soffan.
– Huru skall du orka med att resa till landet då? Dick har
själf hittat på, att du måste resa till Hjo vid Vättern, och nu har
jag tänkt resa dit ned.
– Till Vättern! O, så hänförande! Låt oss strax göra oss klara!
När resa vi, Inger?
Nu var ej Maud trött längre, hon flög upp och snurrade ett par
hvarf om med Inger, som blott sade: »så, så!»
– Men – skall tant Julia och Bella med?
Maud blef i hast mycket allvarlig.
– Inte! Blott du och jag ... ingen mera alls.
– Jo, men Dick ...
– Dick säger sig ej ha tid ...
– Vet du, Inger, jag tror att jag varit på väg att bli sinnessjuk
en lång tid.
– På väg? Jag tror du varit framme, jag. Men vet du, Maud,
du gör klokt uti att taga lifvet nyktert och inte grubbla så fasligt.
Låt lifvet vara som det nu en gång är, inte blir det då bättre
för att du fånar öfver det, tag dagen som den kommer ... gör hvad
du kan af den ... men ... tag lifvet enkelt!
– Ja, det där kan du säga, som ej är född med samma behof
som jag. Du lugna, nervfria människa!
– Det gläder mig att någon känner mig! Tack, »nervbylte»!
Du skulle blott ha något arbete, skulle du få se på annat ... Då
kunde du inte gå och pjunka bort dig själf, fortfor Inger och
trummade på bordet.
– Hvad du är älskvärd, Inger!
– Just min starka sida, det.
Inger satt på sidostödet af en antik stol och vände fram och
tillbaka. Hon tog upp ett cigarrettfodral och bjöd Maud en
cigarrett.
Maud skakade på hufvudet litet matt och med ett melankoliskt
leende, åter försänkt i inre drömlif.
– Vet du, jag har tänkt bedja Dick att få reda in ett rum åt mig.
– Ha ni inte nog med rum nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
