- Project Runeberg -  Zigenarblod /
121

(1912) [MARC] Author: Malvina Bråkenhielm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Kärlekskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återvunna rosor på kinderna och glans i blicken var upptagen med
att läsa ett par små rosenfärgade biljetter, men nu hastigt såg upp
bemärkande Ingers tankfulla min.

– Nåå? Inger sade ej mera, men väntade tydligen, att detta
skulle vara nog.

– Jo, vet du, detta är så galet, att jag inte kan förstå mig på
det. Han bedyrar på sin heder, att han ej ägnar en tanke åt
»arftagerskan», blott min egen kvinliga ljufhet har intagit honom! Jo
– nog tror jag det! det var just honom, som jag fäst en
pappersdrake på, hvilket väckte sådan ohejdad munterhet på sista
soiréen ... Nå – än det här då? Nej, vet du, Inger, detta var
oväntadt! Jag tror, att jag talat sex ord med honom... och, o!
kär han säger sig vara ...

– Men är det ej någon, som du kan tänka dig? Tänk ändå,
Maud, när Dick gifter sig, huru ensam du blir!

– Jag trodde, du kände zigenarungens omåttliga törst efter
frihet. Jag skulle , om man tvingade mig till något. Min ande
är fri ... fri! jublade Maud.

– Kanske mera bunden, än du vill tillstå.

– Jag har måhända, äfven jag, sett någon, som det kunde
vara ljuft att bindas af, Inger ... o! så jag skulle kunna älska ...
om jag älskade blott! Men nu är det ju så, att hela mitt lif är nog
i alla fall ett stort misstag ... Och när det nu är så, så kan man ju
ej göra bättre af det än att roa sig ... hvarje stund ställa det så
bra, man kan, för sig.

– Sköna, uppoffrande teorier! Du skulle bestämdt bli lyckligare,
om du tog dig an något bestämdt arbete, Maud.

– Arbete! Det går en kall kåre öfver hela ryggraden, då jag
hör det ordet – något af åkarkamp, tröttkörd, mager och
utpinad står för mig ... fula händer, knotig figur, kantiga rörelser ...
utmätt tid, jäktande, oskön gång, tramp och släp ... Nej, arbete
är ej för oss fria af »fullblodsrace» ...

– Akta dig, Maud ... äfven du kunde en gång komma att bli
åkarkamp eller bunden vid en kontorsplats,

– Inger, om du säger om den där hotelsen, stryper jag dig
eller mig själf. Kläd dig nu, olycksprofet, tillade hon och drog i
Ingers ena fot, som låg uppkastad på soffsidostödet, så att hon
förlorade balansen och föll i golfvet.

– Jag vill ej gå.

– Du måste, befallde Maud. Skulle du kanske ej se mig som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free