Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Kärlekskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvem menar du? Maud bjöd ärligt till att se nyfiken ut.
– Du vet bestämdt, hvem jag menar. Jo – jag ser det på dig.
Och Maud var så gränslöst lycklig, att hon glömde all
förbehållsamhet... hon kramade hårdt Ingers arm intill sitt bröst och
flämtade tanklöst och uppsluppet ut några ord, som hon lika
snart ångrade.
– Jo, kära du! jag vet det allt, vet, att han kommit för att söka
upp mig, för att förnya sin bön ... Inger säg ... tror du, att jag
äfven denna gång kan såra honom? ... Men, Gud! Nu spelas första
valsen upp ... skall han dansa redan den ... eller den andra ? ....
Maud hade tagit Ingers arm och trängt sig igenom hela skaran
af dem, som omgåfvo dem ... Men icke låtsade hon sig se Grane
... nej ... visst inte ... han skulle uppsöka henne.
Första valsen dansade hon som i en dröm, nästan utan att veta,
hvem hon dansade med. Hon talade, hon hörde sin egen röst
ljuda främmande och osäker, hon gick blott upp i nästa ögonblick,
då den betecknande »andra valsen» skulle dansas.
Grane hade dansat första valsen med Elin Gustafson, den flicka
som Maud af alla tyckte minst om. Hon ansågs vara oerhördt
rik och var dotter till en kakelugnsmakare, numera kallad
disponent. Maud kände sig på väg att komma ur humör, när hon
såg, huru lifligt de båda samtalade ... ännu hade han ej häller
kommit fram och hälsat. Han ville tydligen göra henne litet
orolig ...
– Kan du förstå dig på Grane? Ingers röst lät mycket
förundrad och indignerad. Han känner säkert ej igen oss!
– Sannolikt ej, sade Maud med en gnista hån i rösten.
Åtminstone ha ej våra ögon mötts en enda gång ... O, Inger! Nu
spelas andra valsen upp.
Hon tryckte krampaktigt handen emot sitt hjärta och ställde
sig med ryggen vänd åt Grane. Hon kände, huru blickarne korsade
sig i luften kring henne, just därför att hon omedvetet låtit
litet mystisk, när hon talat om andra valsen – – just därför
var det så mycket obehagligare att inför sina antagonister nödgas
visa, att hon ej var uppbjuden alls.
I detta spännande ögonblick, när hon tyckte, att hjärtat nästan
ville upphöra att slå, såg, eller tyckte hon sig se, Grane åter ila
henne förbi, äfven denna gång med Elin Gustafson. Han dansade
ovanligt elegant, och i dessa ögonblick spårade man ej mycket
af det orubbliga yttre lugn, han var så angenlägen om att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
