- Project Runeberg -  Zigenarblod /
127

(1912) [MARC] Author: Malvina Bråkenhielm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Kärlekskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hända, att andra ha några tusenlappar mera än jag – tillräckligt
för att skänka bort ett helt lif –

– Fröken Crawford, är det er mening att såra och förolämpa
mig, så lyckas ni ej – försök på ett annat sätt... ni kan ju hitta
på något ännu mera förolämpande, än att man i en olycklig stund
erbjudit sitt stöd och sin frihet åt en liten hjärtlös, egensinnig
flicka.

»Sitt stöd och sin frihet». Ej ett ord om kärlek... hon uppfattade
det, ehuru upprörd, med pinsam noggrannhet.

Han sade orden med till hälften gäckande stämma, bugade
sig lätt och lämnade henne ensam med sina upprörda, upproriska
känslor. I detta ögonblick skulle hon ej önskat något
högre än att få afkylas i Vätterns hvitskummiga vågor; ty ehuru
det för resten var nästan lugnt, slogo de med hvittoppiga
kammar mot stranden, trolska och mystiskt lockande i det fulla
augusti-månljusets hvita skimmer.

Bruset af dansmusiken... larmandet och sorlet af
människoröster... hvad brydde hon sig därom... för henne fanns de
ej ett enda förstående hjärta... flämtande och dödstrött slog
hennes eget sina ojämna slag utan förmåga att spränga det
galler, som omgaf det....

Hennes hvita klädning var tunn, och en lätt frossbrytning kom
den späda gestalten att skälfva till. Då, i det samma, lades en
hvit pälskappa med nästan kvinlig ömhet om hennes axlar, dock
utan att ett ljud af mänskligt deltagande beledsagade handlingen.

Det fanns således någon enda varelse, som tänkte på henne...
som vårdade sig om henne!... Säkert Inger... den enda, som
under sin kärfva yta dock dolde ett deltagande, varmt hjärta...
Med en känsla af ögonblicklig tacksamhet tog hon med den
vänstra handen bakom sig för att, utan att ändra ställning, med en
tacksam rörelse gifva Ingers hand en tryckning. Mera orkade
hon i denna stund ej –

Förfärad ryckte hon till, då hon i det samma kände ett par
läppar eldigt tryckas däremot. Hon drog handen häftigt tillbaka
och såg sig om, i det sista skymten af Granes höga gestalt
försvann bakom glasdörren i till balsalen.

Hon stod med bultande pulsar och flammande ögon... som
fastnaglad... den ena förolämpningen tätt i spåren på den andra,
tänkte hon, under det att hon som i en dröm orörlig betraktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free