Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Slutet på Dicks kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat än af kärlek för dig... visserligen, Dick, kunde jag klandra
dig i en sak... men hvartill tjänar det?
– Du menar kanske i valet af maka?...
– Jag är orolig, att hon ej kommer att vara för dig, hvad du
hoppas. Du förstår, olika bildningsgrad ligger som hinder för
en verklig lycka...
– Jag skall sätta Bella på prof redan i morgon. Skulle hon
ej bestå det... då... Maud... då vet jag ej, hvad jag gör.
– Hvilket prof menar du?
– Ack Maud – det är för långt att nu tala därom. Jag känner
mig oviss, orolig, öfver tillståndet i mitt inre... så mycket
kan jag säga dig, och den enda tanke, vid hvilken jag med ro
kan hänga mig fast, är, att du gjort ditt val... att du är räddad!
– »Räddad,» och från hvad?...
– Att du funnit ett stöd, Maud...
– Ingenting annat?...
– Och nu, i denna stund – denna högtidliga stund – frågar
jag dig, Maud: är det af fri vilja du knutit denna förbindelse?
– Alldeles.
– Och du är lycklig?
– På den frågan ber jag dig att slippa svara. Lycklig enligt
mitt begrepp blir jag endast i obunden frihet – hälst bland
zigenare, tillade hon och kastade sig med drömmande blick tillbaka i
stolen; men han har lofvat mig en obunden frihet äfven som gift
– därför är jag så lycklig, jag kan bli.
Det kostade tydligen Maud stor möda att få fram denna försäkran.
– Jag känner mig glad öfver denna bekännelse, Maud, mera
lycklig än du ens kan ana, sade han dystert – och tillade efter
en stund: hvarför, skall du snart förstå! Han slog armen om sin
systers lif och kysste henne med större innerlighet än vanligt.
Hon, upptagen af sina egna sorgsna tankar, fäste sig ej vidare
därvid utan besvarade mera likgiltigt hans vänliga smekning.
– Det är sent, Maud – – vi måste söka hvila.
– Maud lilla ... jaså, – är äfven Dick hemma? Supén har nu
varit framsatt två timmar – är det er mening att ej äta något?
hördes helt oförmodadt tant Julias skarpa röst.
– Lilla tant Julia – inte för mig, sade Dick och sträckte ut
sin hand emot fröken Julia med en vänlig åtbörd.
– Då skulle du allt säga till. Allt är dyrt, ohyggligt dyrt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
