Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Ett grymt uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kära hjärtandes, hvad det där låter förfärligt vackert!
Men vet du, Maud – det är så godt jag säger det rent ut, att du
har ett sätt att reta mig med dina höga miner, så jag kan bli
galen ibland. Hvad tror du du är mera än jag? Och underklass och
öfverklass och all smörja, som folk bråkar om – tror du, att den
skillnaden finns för mig? Nej, aldrig på tiden – – jag anser, att
Bella Olson är ett lika godt namn som »Crafsford» ... och allt
krafs i världen, och jag behöfver inte gå och krusa för dig, Maud,
ty du kan vara lugn för, att du är lika litet lady, du som jag.
Maud började vakna till en viss undran. Hvart ville hon hän?
– Säg ut, hvad du menar, Bella – det är ärligare än att gå på så här.
– Gärna! Det var rent af utaf en händelse, jag här i ensamheten
kom att gå ... och titta mig litet omkring. Det var så tyst
och ödsligt öfver allt – och jag gick ur rum ... i rum; stannade
slutligen i din pappas rum ...
– Nåå?
– »Lugna dig, Pettersson»! Jo – så satt jag vid skrifbordet,
och innan jag visste ordet af, hade jag fått fatt i en nyckel, som
låg i en trälåda – och den gick till skrifbordet.
– Bella! Pappas skrifbord!
– Inte vet jag, hvems det var ... Jo – i din pappas rum var
det, sade Bella, litet häpen öfver Mauds uppsyn.
– Men i alla fall så fick jag tag i en papperslunta, som du kan
tro var något till bussig. Där stod, att Maud var dotter på
sidan, dotter till en kringstrykande zigenerska och lord Crawford
... att du inte ens är en ärlig kvinnas dotter, som jag ...
– Bella! ropade Maud med gnistrande ögon och sprang fram;
vig som en lindanserska kastade hon sig öfver Bella och prässade
ena handen öfver hennes läppar, under det att den andra högg
ett fast tag i Bellaa svarta, tjocka hårknut. Tig, hör du, du har
stulit en af pappas sagor, och du vill tillämpa den på mig ... men
du, Bella, du skall aldrig komma och säga mig, att jag ej är lady
Crawford ...
– Men ser du, det finns papper på den saken. Det är inte för
inte, jag varit ensam hela dagen ... Och vill du veta en sak till?
– Skona mig, om du kan ...
– »Skona»? Har du skonat mig? Har du inte under all din vänskap,
din så kallade vänskap, alltid låtit mig förstå, att du står
tusen mil högre än jag? Därför gör det mig godt att en gång få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
