Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XX. Ett sviket hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XX.
Ett sviket hopp.
När auktionen var öfver, och affärerna utredda, återstod för
Maud ej något mera än en öfverdrifvet elegant garderob och
tvåhundra kronor i kontanta pängar.
Bella och Maud hade, allt sedan Maud sett henne hos fröken
Grane, ej talat något därom, och klyftan mellan de unga flickorna
tycktes växa i kapp med bekymren, som hopade sig öfver Mauds
hufvud.
Det var just några dagar före jul som alla affärer voro
klargjorda, våningen annonserad till uthyrning och Mauds koffertar
bortförda till det rum, Bella och hon kommit öfver ens om att
tills vidare hyra tillsammans.
Bella hade dock räknats såsom medlem i den Crawfordska
familjen, och det var sannolikt därför, som Maud hade så svårt
för att bryta sig lös ifrån henne.
Tillsammans gjorde de upp sina planer för framtiden,
tillsammans gjorde de utaf med Mauds små tillgångar, men ensam gick
Bella, så snart det var fråga om något nöje.
– Hör du, Bella, sade Maud en dag, när de på tu man hand
sutto framför skymningsbrasans falnande kol – var det ej dig
jag en gång såg nere... hos doktor Grane? Eller kunna två
personer vara så lika hvarandra?
Bella tycktes tveka och betänka sig, innan hon svarade.
– Det kan väl hända, sade hon slutligen.
– Känner du hans syster?
– Visst känner jag henne, sade Bella trumpet. Hon är
alldeles galen i sin bror, och de vilja inte alls, hvarken hon eller
modern, att han skall gifta sig.
O, huru Maud höll af dem, när Bella sade detta! Maud själf
visste bäst, att han ej var lätt att leda ... men på samma gång voro
de ofrivilligt hennes bundsförvandter, ty helt säkert gjorde de
allt för att undanjaga alla farliga fiender till hans lugn.
Hon brydde sig ej vidare om att forska efter huru de blifvit
bekanta ... hvad brydde hon sig därom? Det var endast ljuft
att få sjunka hän i drömmar.
– Jag tror jag måste slumra in en stund, sade Maud – jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0151.html
