Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ett sviket hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bladen i en ganska solkig och diger roman, som hon lånat af en
»god vän». Hon bläddrade för att fortsätta där hon sist slutat
läsa, och där märket, en hårnål, fallit bort.
En gungstol hade de i sitt lilla rum, de båda flickorna, och
naturligtvis var det själfskrifvet, att Bella alltid först tog den
platsen, och bekvämt tillbakalutad, med benen uppkastade på en
stol, fördref hon tiden i hemmet med dålig romanläsning.
– Huru mycket pängar ha vi kvar? frågade Bella. Frågan
kom tvärt och otåligt.
– Det går hårdt på kassan, Bella! Jag tror sannerligen, att det
knappast räcker till nästa månads inackordering – och hvad
ska’ vi då taga oss till, Bella?
– Då flyttar jag väl till Agnes Grane. Hon vill ej något
hällre, ska’ jag säga dig, fast nu har hon haft sin mamma hos sig,
så nu har jag ej velat.
– Talar hon aldrig om mig, eller att det vore roligt att se mig, Bella?
– Nej – hon känner ju inte dig, huru skulle hon då kunna det?
– Men hon vet väl i alla fall, att jag finns?
– Det kan väl hända, fast jag knappast tror, hon funderat
öfver dig. I alla fall så hade det kommit bref, att brodern kommer
att förlänga sin resa och ej återvänder förrän på sommarsidan.
Nu vet jag för resten ej, om Agnes stannar öfver vintern eller
återvänder till Trelleborg, till modern. Men nog får jag bo i
deras våning ändå, om jag vill.
Bella fortsatte med läsningen utan att taga minsta notis om,
huru Maud tänkte ställa det för sig. Hvad brydde hon sig därom,
blott hon själf hade det bra?
En kvalfull längtan efter Inger eller något kännande,
deltagande väsen grep omkring sig i Mauds inre. Hvad hon var
fullständigt ensam! – och huru fult och tarfligt, detta lilla osmakliga
rum, med Bellas våta, smutskantade kjolar på kakelugnsluckorna
och läderluktande kängor instuckna i nischen!
Hon såg sig med en tröstlös blick omkring i detta lilla fängelse,
och tanken ilade blixtsnabbt tillbaka till en solljus morgonstund
med en dansande zigenarflicka på daggomväfda blomstertufvor!
Huru kunde detta vara samma lif hon lefde? Hon gaf sig till
att grubbla öfver, huru man kunde orka lefva ett lif så totalt
utan glädje, kärlek och poesi, som den tillvaro, hon nu förde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
