Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Förödmjukelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i månaden. Jag har denna månad ej behöft köpa mig något extra, men
i så fall, hvar skulle jag taga dessa medel, menar ni?
– Det beror alldeles på huru ni sköter er, det – svarade chefen,
och sträckte ofrivilligt och vänligt sin hand fram emot Maud.
Han missförstod Mauds tystnad och reste sig häftigt, i det han
upprepade:
– Det beror på hvar och en att ställa sig så, att man ibland
kan få en liten extra slant... och då man är så vacker som ni,
behöfver man ej fasa för fattigdomen...
Han hade, gripen af vansinnigt begär att kufva den modiga
och vackra flickan, med passion lågande i blicken och uttalad
med halfhöga ord från hans sinnliga läppar, dragit henne intill
sig.
Vig och stark lösgjorde hon sin hand och slet sig våldsamt
ifrån honom.
– Släpp mig, sade hon kort och befallande, eller ropar jag på hjälp.
Han såg skamflat ut och vände sig harmset bort från henne.
– Ni kan gå – men fort – skynda er! sade han häftigt.
– Så snart jag talat ut. Sedan talar man om hederliga unga
flickor – då just ni själfva dra ned dem i elände och skam – fy!
En sådan uselhet hade jag aldrig tänkt mig kunde finnas!
Maud visste knappast själf, hvad hon talade om... Med en
ren kvinnas fina uppfattning kände hon, att det säkert var på
detta sätt, unga flickor dukade under i lidande och elände...
Hon kände sig besudlad af detta vidrörande, af tryckningen till
denne persons bröst. Det förekom henne, som om hon, genom
att blicka in i så mycket svart, af henne förut ej anadt elände,
blifvit orenad och oskärad. Hon kände ett vildt begär att kasta
sig öfver den rike ungdomsröfvaren och tillfoga honom något
lidande, hon visste ej själf på hvad sätt, men anade, att det var
något af mördarens åtrå till sitt offer, som brann inom henne.
– Stackars alla unga, fattiga flickor, sade hon med en röst,
som skälfde af sorg och deltagande. Men – jag säger äfven
stackars alla dem, som likt er draga ned de ungas renhet, tårar
och ungdomsglädje öfver edra hufvuden!
Maud såg med en flammande blick bortåt pulpeten, där den
rike mannen tvingats att tigande afhöra detta ve öfver hans lif.
... Men nu var förtrollningen bruten... offret undgick honom
och lidelsen och harmen skälfde i hans inre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
