Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Slaflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att du inte är sinnad för att slita ut hela lifvet på en kontorsstol
utan i stället reser upp dig i tid, medan du ännu äger energi och
ungdom kvar! För mig är det redan för sent ... jag har kommit in
i vanans trampkvarn.
– Ni är just en förståndig vän, ni fröken Balle, sade Bella, som
tyckte, att Inger höll för långt tal, och därför börjat småsjunga
under tiden ... Tror ni, hon får det bättre på landet kanske?
– Nog antar jag det skall ligga mera i en kvinnas natur, det
där fria landtlifvet... med sysslor växlande dagen lång, än att
under hela den sköna ungdomstiden sitta fängslad på en trebent
kontorsstol –
– Och så kanske begrafvas på landet – – inte få se en enda
ungdom ... aldrig gå ut och ha lifvadt, utan bara se kor, får och
kalfvar! Fy! Något så förfärligt!
– Om de blott ge mig frihet att några timmar på dagen fritt
vara ute och ensam i skogen med mina drömmar ... då skall jag
visst trifvas bättre därmed, försäkrade Maud med öfvertygelsens
värme. Hennes fantasi kretsade åter om den härliga morgonstunden
med zigenarflickan ... ute i skogen.
Sedan öfvergick samtalet, såsom nästan alltid när Bella var
med, till allt, som rörde sig omkring hennes person. Hon talade
oafbrutet om, huru lifvadt hon hade vid akademien ... huru
mycket musik hon hörde, huru artiga alla de manliga eleverna voro,
huru hon och fröken Grane voro med i ett folkdanskotteri, och
Filharmoniska sällskapet se’n, med dess fester! Ja, Bellas
historier tycktes aldrig taga något slut ... och ju mera beklämd Maud
såg ut, dess mera gick hon på. Då hon slutligen dragit fram, som
det tycktes, hvarenda trumf, reste hon sig, under försäkran att
hon varit alldeles för länge ute, ty de hade ett kälkparti i
månskenet, några unga flickor och herrar ur »kotteriet», och se’n skulle
de dansa hela natten på Tattersall.
När hon ändtligen lämnat de båda vännerna ensamma, kastade
sig Maud till Ingers bröst.
Men – Inger var just inte upplagd för några känsloutbrott ...
hon satt som vanligt stel och kall till det yttre, och »fräste»
öfver sin otur att åter i lifvet stöta på den där obehagliga
portvaktsflickan.
Maud, som befann sig i den sinnesstämning, att hon ej tålde
någon ovänlighet, drog sig sårad tillbaka och började göra min af
att packa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
