Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Slaflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maud hade nästan glömt bort, att Ingers sätt var så till den
grad kantigt. Hu, nej! Hennes själ frös till is vid denna stenklippa
– huru hade hon och Inger någonsin kunnat vara något för
hvarandra? tänkte Maud, som nu återvände in till sig, sedan hon
stängt dörren efter Inger, den enda på jorden hon hade kvar ...
och henne kastade hon nu äfven bort som en utsliten handske ...
Det var en känsla af frihet och välbefinnande, som
genomströmmade Maud, när hon efter alla obehag med uppsägningen
af platsen, uppgörelsen med fru Johansson och packandet af sina
tillhörigheter satt och tittade ut genom kupéfönstret, ut på den
bländande hvita snön, där röken, i solljuset förvandlad till eld,
kastade fantastiska skuggor på de snöhöljda grantopparne och
de fjäderlätta drifvorna.
Tänk, en sådan härlig, underskön dag i solljus och frihet, i
stället för att sitta inspärrad i ett litet mörkt kontor med utsikt
åt en gränd, mera lik en tunnel ... och där man aldrig hade aning
om, huruvida det var dag eller natt, solljus eller dimma ... Ty
när hon gick dit om morgonen, var det nästan skymning, och när
hon gick hem, var det åter skymning!
Ehuru hon, ovan vid det skarpa solskenet och trött efter
nattvaket, kände sina ögon svida, nändes hon likväl ej sluta dem, då
hon på samma gång måste utestänga all denna härliga prakt,
som naturen i evig växling har att bjuda. Och befriad från
siffrornas band ilade tanken fri och med skymt af hopp och nyvaknadt
lefnadsmod ut i det oändliga ... det fria och vida!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
