Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Befrielse - XXIV. Ett förnyadt frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tårarne en gång bröto lös, var det med lidelsefull häftighet, så
som allt, som rörde hennes känslolif.
– Ja, var så god och res! Sådana där teaterdamer passa ej
för hederligt folk i alla fall. Men resan betala vi ej. Jag förstår
ej huru baron d’Alidihl kunde rekommendera fröken så fasligt.
– Ja – inte jag häller. Förlåt mig en fråga blott: i hvilket
förhållande står herrskapet till honom?
– Inget förhållande alls, gudskelof – bara det, att min far
var ... anställd på hans gods, såsom ... vän ...
– För hans garderob, ja – det kan jag förstå, sade Maud.
Disponenten kom in, emedan han omöjligt längre kunde behärska
sin nyfikenhet. Maud fick hans bifall till att resa, och en liten
»handtryckning», när de kommo på tu man hand.
– Till resan! sade han och tvingade in en femtiokronesedel i
hennes motsträfviga hand. Det är ej godt om renhjärtade och
snälla flickor ... det kan ju vara en liten hjälp att börja med!
Maud kände sig rörd öfver dessa ord, sprungna direkt från ett
hjärta. Hon ville tacka honom, men han hade redan gått sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
