Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Ett förnyadt frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det var tur, att jag ej fick hyra ut rummet förrän om åtta
da’r. Men då får fröken skaffa annat.
– Ja, till dess, ja.
Fyra dagar voro redan förflutna, fyra dagar under viljelös apati.
Maud såg med förfäran, huru hennes skosulor började svika
– – hon ägde ej medel att skaffa nya ... hon började känna
en stickande ångest vid tanken på framtiden ...
Februarikvällen var kall och stjärnklar. Hon drogs
obetvingligt nedåt Strandvägen. Där hade hon sina ljufvaste,
sina bästa minnen. Där var det, hon äfven kastat bort sitt
lifs lycka. O, hvilken dåre hon varit! huru litet hon då kände af
lifvet – – af världen! Hon tyckte sig på denna jämförelsevis
korta tid mognad till kvinna – – till en erfaren, pröfvad
kvinna.
Bäst hon gick där, kom hon att vika af uppåt Narvavägen ...
och snart stod hon utanför Olympiateatern – folk strömmade dit
in för att roa sig! De voro alla glada, alla i sällskap. Blott hon
var ensam.
Hon gick vidare ... i djupa tankar vägen ned åt Strandvägen.
Där uppe i hans våning lyste ljus – och – hennes hjärta bultade
våldsamt ... där, nedböjd vid skrifbordet på den gamla platsen,
satt en man – –
Det var doktor Granes välkända figur.
Fastnaglad stod hon kvar, på samma plats ... kände ej, huru
hon frös, huru hon blef föremål för förbipasserandes undran ...
hon förstod blott att han åter var i Sverge ... han – – han!!
Men slutligen måste hon dock gå, hon måste slita sig lös! Äfven
hon ville njuta af lifvet ... äfven hon skulle roa sig. Det kom
öfver henne en okuflig längtan att göra slut på detta tråkiga
arbetstvång ... hon var ung ... skulle hon ej då njuta? Hon läste
på en affisch, att »Carmen» skulle ges i afton – och så beslöt hon
helt tvärt att gå och köpa sig en biljett på den billigaste plats, där
fanns.
Ända uppe vid taket, på den mäst obemärkta plats satt hon,
men hade likväl utsikt öfver hela salongen.
Hon ryckte till, ty just nu kommo där nere på parkett två unga
fruntimmer åtföljda af en herre. Bella var det, klädd i elegant
laxgul spetsklädning, och vid hennes sida säkert Agnes Grane
åtföljd af brodern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
