Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne. Och från det ögonblicket var Bellas välde brutet i det
huset... Agnes Grane kände sig strax obetvingligt dragen till
den förtjusande och eleganta unga flickan, som helt säkert ej,
god och kärleksfull som hon såg ut, skulle jaga bort Agnes,
hvarken från broderns hjärta eller hem.
– Låt oss ringa på till Inger, sade Grane efter en stund. Hans
tankar kretsade ständigt kring önskningar att kunna glädja
Maud, ehuru han aldrig lärt henne förstå, att han ägnade henne
det ringaste intresse.
Maud gaf honom en tacksam blick. Hon kände sig, såsom han
tycktes förstå, litet främmande i denna omgifning.
Efter en god stund ringde det åter, och Inger kom instormande
i sina halfkorta kjolar på sitt vanliga sätt.
Hon tvärstannade af mållös förundran och tittade sig omkring
med stora, obeskrifligt frågande ögon.
Maud ville ej längre hålla henne i denna pinsamma belägenhet,
då det såg ut, som om hon trodde sig utsatt för någon hallucination
eller mystifikation... Hon visade därför på sin hand med
den släta ringen.
Doktor Grane stod och såg på, men sade ej något.
– Maud! Jag måste taga dig i famnen och gastkrama dig –
fast det inte precis är af smak och vana, som du vet. – Ser du
det, att han älskade dig ändå... ehuru du ej ville eller kunde tro
det...
– Tyst, Inger... du vet ej... sade Maud förvirrad...
– Vet jag ej? Ja, hvem skall då veta... Jag, som mottagit
alla dina förtviflade förtroenden....
– Ack Inger! bad Maud allt mera ångestfullt... om jag ber
dig, så kan du väl vara tyst! Du förstår väl, sade hon och drog
Inger med sig in i ett annat rum, du förstår väl, att vi gifta oss
endast därför, att det var Dicks önskan.
– Det ges många sätt att komma till målet här i världen, sade
Inger, allvarlig så snart det blef tal om Dick – men det skall
jag säga dig, att jag sällan sett ett par människor se så kära ut
som ni två – man behöfver endast vara tillsammans med er
fem minuter, så ser man det.
– Du far vilse därvidlag; Inger, ty han har aldrig älskat mig,
aldrig, och han tar mig endast därför, att Dick önskade det och
han ej kan bjuda sitt hem åt en ung flicka utan att gifta sig med
henne. Maud talade häftigt för att öfvertyga både sig själf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
