Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inger om sanningen af hvad hon sade, men likväl såg hon inte
alls förtviflad ut, tvärtom strålade den innerligaste lycka fram
ur hennes ögon.
– Ja! Ni äro inte litet till roliga, ni två – ni leka kurragömma
bättre än riktiga små barn. – I alla fall är du nu förlofvad
med doktor Grane – förstår du det själf?
– Ja – Inger – min frihet är borta – skulle jag ej förstå det!
Inger fräste till ett oartikuleradt ljud, som i hög grad framhäfde
hennes djupa missnöje med Maud.
Åtta dagar voro redan förflutna, sedan Maud Crawford som
brud trädde in i doktor Granes hem.
Hon satt i sitt eget lilla arbetsrum, ett rum, ordnadt med den
mest utsökta smak och harmoni, blomsterfylldt, badande i solljus
och hållet i lifliga färger.
Men den unga frun såg likväl ej riktigt lycklig ut. Gång på
gång såg hon upp från sin målning, palett och pensel föllo ned
i knäet, och hon sökte girigt uppfånga hvarje ljud...
En nyckel sattes i dörrlåset till tamburen, och i detsamma
öfvergötos hennes kinder af en varm rodnad, och det kom glöd
och lif i blicken.
Han, doktor Grane, kom hem, innan den egentliga mottagningstiden
började – endast däruti låg för henne en svag förhoppning....
Han kom med snabba och raska steg genom de många rummen,
och tycktes liksom stadd i sökande efter något föremål...
När han närmade sig sin hustrus rum, tycktes han tvekande
stanna en stund i ovisshet, om han borde störa henne.
– Jag söker efter någon morgontidning, sade han ursäktande
– och lät sin halfslutna blick glida hän öfver sin unga hustrus
bländande gestalt, iklädd en elegant mjuk förmiddagstoilette,
hållen i varma färger och ägnad att förhöja den lifliga koloriten
i den sydländskt mattgula huden.
Hon lade bort palett och pensel samt bad honom taga plats i
den bekväma chaislongen. – Hon lade en kudde, en svandunskudde
klädd med siden, under hans hufvud och en mjuk filt öfver
hans fötter – allt under tystnad och ett ifrigt undvikande att
möta hans blick...
Hennes hand kom att snudda vid hans, och hon drog sig
häftigt tillbaka.
Hans blick blef mörk och dyster, och han läste ifrigt, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
