Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två av världskrigets hjältar av Z. Höglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 21 oktober 1916 dödade Friedrich Adler, son till den
österrikiska socialdemokratins gamla vördade ledare Yiktor Adler,
Österrikes dåvarande ministerpresident greve Stiirgkh. Man sökte
först göra detta mord till en vansinnigs dåd, som saknade all
politisk betydelse. Till och med ”Vorwärts” skämdes icke för ett
försök till sådan utläggning. Men det lyckades dock inte.
Rannsak-ningen med Adler gav denne anledning till ett väldigt
anklagelse-tal, som blottade inför hela världen ruttenheten i det kejserliga
Österrike, och samtidigt blev en allvarlig och ljungande vidräkning
med den österrikiska socialdemokratin för dess eländiga
socialpatriotiska hållning under kriget. Partiet hade, sade han, blivit
regeringens medlöpare och förrått arbetareklassen, förrått
Internationalen, förrått den sociala revolutionens tankar. Han ville
genom sin gärning skapa de psykologiska förutsättningarna för en
kommande massaktion i Österrike. Han ville avlägga en
bekännelse till våldet, en bekännelse för att säga partikamraterna: denne
man menar allvar med denna sak, han ger sitt liv för att uttala det
för er. Med dessa öppna och manliga ord gav Friedrich Adler
förklaringen till sitt attentat. Det var den stoltaste och upphöjdaste
handling, medveten och överlagd; en ädel självuppoffring i det
österrikiska och världsproletariatets intresse. Han dömdes till döden
genom hängning, men ”benådades” av kejsaren till 18 års svårt
fängelse.
Det ,är ej bekant, om Friedrich Adlers gärning eller domen
över honom utlöste någon omedelbar aktion från massornas sida.
Efter allt att döma var så icke fallet. Men förvisso blev ändock
avrättningen av greve Stiirgkh ett hårt slag för den murkna
österrikiska dubbelmonarkin och säkert har det förberett sinnena på
den omvälvning, som två år senare kommit med blixt och dunder.
Och när Friedrich Adler nu efter det demokratiska genombrottet i
tysk-Österrike blivit frigiven, så är det karaktäristiskt för den
omvandling hans eget parti under denna tid genomgått, att han
omedelbart enhälligt invaldes i partistyrelsen och att å partiets
kongress ingen ”vänster” längre framträdde av det enkla skälet, att
partiets ”höger” marscherat så långt åt vänster, att det ej längre
gavs mark för någon opposition. Den österrikiska socialdemokratin
synes under händelsernas tryck helt ha återfunnit sig själv och sin
gamla revolutionära och internationella anda. För denna lycka kan
partiet tacka icke minst den handlingens upplysning om att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
