Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också en revolutions-»teoretiker» av C. N. Carleson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
revolutionering framträder, när tiden är inne, som social revolution
i en politisk brytnings dräkt. Om samtliga politiska revolutioner
torde detta gälla — jag utesluter då här ”pronunciamentos”, s. k.
revolutioner, borgareklassens enstaka revolter för rätt ytliga
författningsändringar o. d. En var socialdemokrat måste erkänna, att
sovjetrevolutionen är både social och politisk. Envar liberal eller
konservativ borgare i Ryssland vet av egen erfarenhet, att så är
fallet — eljes. skulle de ej skria så högt och ljuga så friskt. Utan
sitt sociala underlag, utan sin nydaning av det ekonomiska livet
och av de genom samhället reglerade förhållandena mellan
människorna, utan det gamla samhällets upplösningsmognad vore
sovjet-revolutionen otänkbar.
Revolution som en revolutionerings medvetna uttryck och en av
en uppåtstigande samhällsklass vunnen maktpositions användning —
vad annat är detta än lagar och dekret, som spegla behovet av ett
nytt samhälle? Om någon omvälvning haft detta innehåll och denna
prägel, så är det väl Frankrikes stora revolution för 130 år sedan.
Men den kunnige hr Möller —- alltför snabbt flyttad från lästen till
skulpturmejseln — förkunnar tvärsäkert, att den var ”väsentligen
en politisk revolution”. Så mycket borde han likväl veta, att
revolutionens nya lagbok — såsom fransmännen själva innerligt väl
veta — i juridiskt bindande normer fastslog feodalegendomens
avlösning av ett nytt privaträttsligt och statsrättsligt system. Och
att detta var det väsentliga framgår av det faktum att 1815 års
återställande av ”legitimiteten”, av det bourbonska kungadömet,
icke mäktade rubba ett jota i revolutionens sociala resultat. Så
övervägande social, i stället för övervägande politisk var denna
omvälvning.
Detta redan på första sidorna i Möllers ”Tiden”-artikel om
den sociala revolutionen skinande okunnighets- och ytlighetsprov
följes av ännu kraftigare kväkande grodor. ,
Han har fått för sig, att ”revolution” och ”evolution” äro
varandras konträra motsatser. Kanske r:et i. ”revolution” skorrar så
skarpt skånskt i hans ingalunda korta öron, att han därav narrats
att tro på ett stort svalg mellan dessa båda begrepp. Han synes
icke ana, att två ting kunna vara olika utan att fullständigt negera
varandra, utan att i allo vara varandra motsatta. Å andra sidan
kunna två ting likna varandra och ändå förete en nyansskillnad.
Ligger ej evolutionens utveckling innesluten även i det snabba
genombrottet? När en utveckling når en brytningspunkt och får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
