Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationernas samfund eller det socialistiska samhället av St. Mineff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
imperialistiska epok under formen av motsättningarna mellan
världsekonomien och de stora nationella gruppernas monopoliserade utsugning.
Ett begrepp om hur starka de internationella handelsförbindelserna
hunnit bli, ger följande siffror: det till utlandet utförda engelska
kapitalet nådde 1911 en totalsumma av 79,795,900,000 francs, därav inte fullt
hälften placerat i kolonierna och resten i alla jordens länder; det franska
utlandskapitalet var år 1902 35,500,000,000 fr., därav 10 miljarder i
Kyssland; det i utlandet placerade tyska kapitalet 35 miljarder o. s. v. T. o.
m. det lilla Belgien hade i utlandet 2,750,000,000 fr. kapital.
Det som är det mest- utmärkande för kapitalismens nuvarande
stadium, det imperialistiska, är inte exporten av handelsvaror i kolossala
kvantiteter, inte utvandringen av kapitalet, som bryter de organiska
förbindelserna med sin utg&ngscentral och slår definitiv rot i det nya
landet, utan det är exporten av kapitalet med dess
aggressivt politiska protektioni sm och en hel rad v&ldsproeesser,
vars oundvikliga och nödvändiga följder är blodiga sammanstötningar
mellan konkurrenterna. ”Den nutida kapitalismens historia är historien
om ett kapital som först hopats hemma, sedan transporterats till
avlägsna världsdelar, där det bestjäl och ruinerar den infödda befolkningen
och återför denna till slavstadiet; där det inte ryggar tillbaka för något
brott, någon skräck, där det sväller fabelaktigt av blod, brott,
skändligheter, och återvänder hem under formen av oerhörda förmögenheter för
att skapa ”den nationella rikedomen” med konstverk, parlamentariska
vältalare, diplomater, sköna kvinnor, kort och gott alla de granna
attributen hos en högst utvecklad civilisation”. (M. B. Adams.)
Men världsekonomin sådan den framträtt är ingen förnuftig
organisation för att tillfredsställa folkens behov. De kapitalistiska staterna
kan i stället bara ytterligare öka öredan. I stället för att organisera
världsekonomin, vilket de ej förmår, bemödar de sig att äta ut varann.
Inom de olika kapitalistiska statsgrupperna fortgår koncentrationen
oavlåtligt. Tendenserna i denna process ligger blottade under den
imperialistiska epoken. De syftar till hela den nationella ekonomiens
förvandling i ett sammansatt företag under ledning av storfinansen och
med hela statsmaskineriet, armén och andra institutioner, i sin tjänst.
Kungarna i storfinansens nya dyasti styr despotiskt hela den yttre
politiken. ”Staten det är jag”, detta den gamla despotismens valspråk, är för
närvarande de allsmäktiga bankirernas. Kapitalismens imperistiska fas
karaktäriseras vidare av ökde konflikter mellan industrilanden och
åker-brukslanden. Världsekonomien ådagalägger i detta förhållande
tendenser att sammansluta till ett helt råmaterialens tillgodogörande,
naturkrafternas utnyttjande, industrien och transporten — tendenser som dock
kan lösas endast på ett villkor: produktionens och fördelningens
samfällda rationella organisation, d. v. s. ett villkor som presteras först av
det socialistiska samhället. I ett på privategendomen baserat samhälle
tycks man a priori kunna tänka sig samma ordning: under formen av en
enda världstrust. Men i verkligheten lämnar en sådan tanke sociologins
område och övergår till fantasiens med dennas dröm om ”nationernas
samfund”.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
