Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För det revolutionära fosterlandet av Ture Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var emellertid ej avsett att bli en politisk artikel utan i
stället en kort journalistisk skildring från Petrograd. Nåväl! De ryska
sovjetmatroser man mötte i Kronstadt, där passvisitationen ägde rum,
var en helt annan typ än tyskarna. Gemytligare, gladare, också bättre
ekiperade: De förhörde ej passagerarna så närgånget som Kaisers
knektar, passen stämplades ändå. Något av franska revolutionens
soldater, sådana man sett dem avbildade. Magra, seniga typer, folkligt
intelligenta ansikten. Demokratiskt spatserade de omkring på däcket, bjöd
och bjöds på cigarretter, resonerade politik. Balabanova skänker, förtjust
över sitt röda Ryssland, en av soldaterna en röd nejlika. Merci, grinar
han artigt och förtjust kring sin papyross.
Senare såg jag också andra typer, mera hårda och nästan brutala,
men på ett ögonblick kunde en liten bagatell, ett litet ord lysa opp även
deras ansikten och visa dem i hela deras barnsligt järtliga
godmodighet. Ryssarna är ju sådana järtans snälla barn, när de bara tas på rätta
sättet.
Men myndiga kan de vara. Jag minns en ung nägraochtjuguårig
befälhavare i Petropavlovsk-fästningen, som inte ville släppa in oss
trots att Petrograds överbefälhavare givit oss rekommendation. ”Här
duger inget annat än propusk (pass) från Kommissionen för
kontrarevolutionens och spekulationens bekämpande”, förklarade han barskt. ”Här
kommenderar endast Bocky (denna kom:s chef).” Jag minns också hur
vakten vid Kremls ytterport i Moskva strängt hejdade vår bil och tvang
själva Kamenev, stadens sovjetordförandej att visa propusk.
Men här skulle jag skildra en röd trupprevy, en revolutionär
avdelnings utmarsch till tjeckoslovakiska fronten i september i år.
Stora öppna platsen utanför Vinterpalatset. Vinterpalatset,
tsarens forna slott, ryktbart över all värden. Nu ödsligt med sina av
tusentals kulor frän revolutionsdagarna genomborrade smaklösa rödbruna
väggar, med sina många antika bronsgudar och gudinnor stirrande ned
från takkanten, strama, stumma i oförstående främlingskänsla inför
synen därnere i den kalla höstförmiddagen. Här och var är rutorna i
palatset sönderskjutna och hålen överklistrade med papper. Proletariatets
Vinterpalats! Tomt och dött i fönstren men en och annan urblekt röd
klut hängande från någon balkong, förmodligen kvar ända sedan mars i
fjol. ..
Solen lyser utan värme från en himmel som är blå med vita små
moln. Nere på den stora planen bidar en avdelning soldater. Jag är inte
fackman nog att avgöra, om det är ett kompani eller en pluton, men det
kan väl vara ett par hundra man till fots. Jämte tre tjog ryttare och
något tiotal kanoner. Inte många åskådare, skådespelet är redan vanligt.
Nästan varje dag går nya trupper till fronten.
Man väntar Zinoview, sovjets ordförande. Han kommer, i bil,
tillsammans med Posärn, Petrograds militäre chef, och ett par adjutanter.
Allesammans ytterligt enkla och utan några som hälst rangtecken.
Zinoview i sliten ytterrock och dito hatt. Befälet går under honnör sin
inspektion utmed fronten, varefter soldaterna bildar fyrkant kring bilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
