Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högersocialistiskt parti i världen — ja, jag undantar, fast med
tvekan, t. o. ra. det svenska. Det har fullkomligt sålt sig ät
fienden. Det slöt upp kring Kaiser 1914. Det beviljade alla
milliarderna åt det tyska erövringskriget. Det försvarade det tyska
överfallet på Belgien och Frankrike, gillade det tyska
undervattens-bätskriget icke blott mot den s. k. fienden utan mot neutrala, mot
kvinnor och barn, det godkände den skändliga våldsfreden i
Brest-Litovsk, välsignade den tyska bödelsexpeditionen till Finland, o.
s. v. — med ett ord: det har under detta krig ej förekommit något
brott nog lågt och avskyvärt att icke godkännas av detta parti,
som Branting nu håller på att försona sig med nere i Berlin. I
det längsta bekämpade detta parti den annalkande revolutionen.
Scheidemann ingick i regeringen för att rädda kejsaren och söka
avvända den hotande folkstormen. Ännu några få timmar innan
revolutionen bröt ut gjorde dessa högersocialister allt för att
förhindra den. Sedan revolutionen trots dem blev en verklighet sökte
de med alla medel beröva massorna dess frukter. När de
oavhängiga och Spartacus, som varit revolutionens organisatörer, ville
driva den vidare från att vara blott en yttre politisk
regimförändring till att få en genomgripande social karaktär — då förenade
sig högersocialisterna med de borgerliga, väpnade dessa och
kallade därjämte in kontrarevolutionära fronttrupper för att slå ned
de ”upproriska” arbetarna. Sannerligen Liebknecht har rätt, när
han i den sista artikel som finnes av hans hand i Die Rothe Fahne
säger, att världen aldrig sett sådana Judas söm dessa, vilka ej blott
förrått sitt heligaste utan också med egna händer spikat det pä
korset. Den franska bourgeoisin måste taga dem, som slaktade
arbetarna i Paris i juni 1848 och maj 1871, ur sina egna led. Den
tyska bourgeoisin behöver ej anstränga sig själv;
”socialdemokrater” utför det smutsigt-föraktliga, det blodigt-fega verket; deras
Cavagnac, deras Gallifet heter Noske, den ”tyske arbetaren”.
I rädsla för Spartacus växande makt och för att söka i tid
förinta den, framprovocerade regeringen den kamp som dessa
veckor pågått i Berlin, liksom den förut provocerade striderna den
6 och den 24 december. Regeringen sökte med våld avlägsna
polispresidenten Eichliorn, vilken som oavhängig var den en nagel i
ögat och obekväm för dess kontrarevolutionära syften. Den
posten ville man nu besätta med en högersocialist. Det var en
hederssak för de revolutionära arbetarna att bevara denna position.
Detta gällde kampen — alltså intet anfall från Spartacus’ sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
