Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den hatar och avskyr människomördandet. Den behöver ieke detta
kampmedel, emedan den icke bekämpar individer utan
institutioner, emedan den icke träder in på arenan med naiva illusioner,
vilkas krossande den -skulle ha att blödigt hämnas. Den är inget
förtvivlat försök av en minoritet att med våld omdana världen efter
sitt ideal, utan en aktion av folkets stora millionmassor, som är
kallade att fylla en historisk mission och omsätta den historiska
nödvändigheten i handling.”
Så tänkte och skrev dessa revolutionära socialister, vilka
visserligen på grund av borgarklassens väpnade försvar för sina
privilegier ansåg medborgarkriget oundvikligt och strävade till
proletariatets diktatur men dock ville nå skonsammast möjliga former i
denna strid, som gällde det kapitalistiska systemet, ej personerna.
När borgarklassen nu — som St. Dagbi:s tyske korrespondent
uttrycker sig — är ”allmänt belåten” med Liebknecbts och Rosa
Luxemburgs död ocb tillvitar dem att ha fallit offer för de
metoder de själva förordat i klasskampen, så är detta en grov och
medveten lögn: ingendera av dem har förordat lönnmord i princip,
ännu mindre i den barbariska form som det här haft — det är
tvärtom en det borgerliga samhällets sköna frukt, och den vilda
människoätarglädjen vid dess avsmakande är ett privilegium,
förbehållet den borgerliga kulturprässen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
