Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eld och viljans stål som oemotståndligt driver till handling. Så
blev Rosa Luxemburg ej endast tänkaren, som ser och förstår vad
som sker, utan ock handlingsmänniska som skapar nytt, politiker
och agitator, en aktiv kämpe i den proletära klasskampens led.
När man nu blickar tillbaka på hennes verksamhet inom det tyska
partiet och inom Internationalen — ty hon har haft internationell
betydelse och ej minst på de internationella kongresserna
spelade hon en framskjuten roll — måste man beundra hennes geniala
klarsynthet och den djärva revolutionära anda, som alltid präglade
hennes uppträdande. Mycket hade varit annorlunda, om den tyska
socialdemokratin hade följt den linje, som hon rekommenderade
partiet redan 1905 omedelbart efter den ryska revolutionen. Hon
framhöll då, att det vore på tiden att övergå från den
enbart-parla-mentariska verksamheten till användandet även av
utomparlamen-tariska kampmedel, närmast i den politiska mass-sträjkens form.
”Den tid är kommen”, yttrade hon, ”som våra stora mästare
Marx och Engels förutsett, då evolutionen slår om i revolution.”
I tal och skrift fortsatte hon denna propaganda — tyvärr utan att
nå tillräcklig anslutning; den tyska socialdemokratin var redan
alltför revisioniserad och byråkratiserad. T. o. m. mot Rautsky
hade Rosa Luxemburg hårda duster att utkämpa — man minnes
från 1910 den intressanta polemiken i Neue Zeit över
massaktio-nen. Rautsky var redan då på flykt från den revolutionära
socialismen och företrädde, ehuru ännu skrudande sig i marxistisk
mantel, den gråaste och flackaste opportunism. När världskriget
bröt ut var hon självklart mot den förrädiska hållning,
majoritets-socialisterna intog, och i tidskriften ”Die Internationale” varav
aldrig mer än ett nummer tilläts utkomma, angrep hon våldsamt
deras skamliga svek mot Internationalens principer. De
makthavande i Tyskland fann denna hennes propaganda så vådlig för den
kapitalistiska statens säkerhet, att hon — ehuru man ej kunde döma
henne för något brott i juridisk mening — insattes i
förvarings-fängelse; det-var f. ö. ej första gången hon hedrades med denna
utmärkelse. Där satt hon fången till revolutionens utbrott — då
gavs hon fri för att efter få veckor mördas av högersocialisterna.
Kaiser var en humanist i jämförelse med Scheidemännen!
Karl Liebknecht var även han en man av djup och omfattande
bildning — doktor i juridik och statsvetenskap. Son av gamle
Wilhelm Liebknecht, som på 70-, 80- och 90-talet jämte Bebel var
den tyska socialdemokratins ledare, hade han socialismen i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
