Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världen, har tvivelsutan vunnit sina rikaste lagrar i bristens
boningar. Dödslistorna vid regementena visa, att arbetare till 95
procent fått skatta åt förgängelsen, och denna klass lider givetvis
mest av den otillräckliga näringen. Därför ställer framtiden den
uppgiften för oss: odla intensivare och förnuftigare och skörda
omsorgsfullare. Intetdera har tillhört små- eller
hemmansägarebrukens starkaste sidor, om äp lysande undantag finnas.
I åtskilliga delar av vårt land har man hösten 1918 med dess
synnerligen dåliga bärgningsväder kunnat iakttaga, hur vårdslöst
man gått till väga, särskilt på herre- och större bondgårdar, där man
har för vana att, även om arbetskraft finns att tillgå, icke hålla till
räckligt många armar vid jorden. Sädtn var hopslängd i öppna
skylar, upphängdes på gärdesgårdar eller helt enkelt kvarlåg på
sträng efter maskinen. Stora mängder förforos därigenom, därför
att man icke iakttog samma pietetsfulla omtänksamhet, som
karaktäriserar Danmarks lantbruk. Men när man inför sådana exempel
ändå vågar påvisa, hur olika det skulle ställa sig med kooperativt
jordbruk, ler folk misstroget och skakar på huvudet. Det är
oförsökt, och därför givetvis omöjligt. Så tänka och resonera
svenskarna i alla frågor.
Men idén är lika gammal som jordkulturen, och tvivelsutan
skall den ännu en gång leva upp, Flera av samtidens främsta män
har också ägnat uppmärksamhet åt folkets jordkärlek och
lantar-betarklassens uppdragning till socialt människovärde. I ”Ahir tids
vita slaveri”, som i ”Die Meue Zeit” av Karl Kautsky betecknades
såsom en av den frejdade författarens bästa prosadikter, säger Leo
Tolstoy, ”att arbetarnas befrielse icke kan åstadkommas varken
genom minskad arbetstid eller höjda löner, eller genom statens
övertagande av produktionsmedlen. Vi måste åter till naturen, bort från
städerna och fabrikerna!” utropar han i sin överdrivna avsky för
den industriella kulturen. Han påvisar vidare, att ursprungligen
förenades hos jordbrukaren lantbruket och industriell verksamhet
— och förordar därför helt enkelt återgång dit. Bonden skall ännu
en gång bli sig själv nog, själv producerande allt vad han behöver,
menar han. Denna uppfattning- eller åskådning är egentligen
kulturfientlig, eftersom den förordar tillbakagång — och kan därför
icke upptagas till diskussion. Då har Krapotkin bättre — ehuru
även han utopist i viss mening — påvisat samarbetets,
kooperationens, betydelse på jordbruksområdet. Han säger, att när
ekonomer vilja prisa äganderättens välsignelser genom att framdraga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
