Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som exempel, hur jorden genom bondens svett och möda göres
fruktbar, så talar principen ingalunda till förmån för det privata
ägandet. ”1 erkännandet av den enda garantien mot att förlora
frukterna av sitt arbete, är att äga arbetsredskapet — och det är sant
— bevisar det endast att människan i själva verket icke
producerar, med mindre, än hon arbetar i full frihet och har rätt att i
viss mån välja sysselsättning, ingen besvärlig uppsyningsman har
över sig och slutligen ser sitt arbete löna sig för henne —
liksom för andra, som göra som hon — och icke< för vilken som
helst dagdrivare.”
Som stöd för det samfällda arbetets bärighet och större
produktivitet — ett indirekt underskrivande av den kooperativa
jord-bruksidén —• anför Krapotkin härefter följande:
”Tag till exempel en kommun i kantonen Woodt på den tid, då
byns män gå ut på vintern och hugga timmer och ved på a 11
männingsskogen. Nåväl, just då råder den största arbetsiver, och
den största utveckling av mänsklig kraft visar sig. Intet lönat
arbete, ingen ansträngning av ägaren kan uthärda en jämförelse
härmed.
Eller tag en rysk by, där alla invånarna slå en äng, som
tillhör kommunen eller är förpaktad av den, där skall du lära inse,
att människan kan producera, när hon arbetar i gemenskap på ett
gemensamt arbete. Kamrater tävla med varandra om vem av dem,
som kan skära de bredaste strängariia med sin lie. Kvinnorna
skynda efter i hälarna på dem för att de ej skola öli efter. Det
är åter en gemensam verksamhet, där hundratals män på några
timmar utföra lika mycket arbete, som de var för sig skulle
behöva flera dagar till. Vilken sorglig motsats härtill erbjuder ej
den ensamgående ägarens arbete.”
Krapotkin förordar utan omsvep kooperationen i lantbruket,
som ger bättre resultat. Hans mening stödes även av erfarenheten
från de större gårdarna här i landet, där man, åtminstone för några
tiotal år sedan räknade arbetsstyrkor på 100 man eller mera:
arbetsgemenskapen, ehuru arbetaren stod fullständigt utom inkomsten,
åstadkom underverk. Genom tävlan mellan de arbetande och i ren
arbetsglädje, till exempel på en slåtteräng eller ett sädesfält, kunde
en godsägare få uträttat nästan hur mycket som helst. En ensam
gående bonde på andra sidan gärdesgården medhann icke hälften,
knappast tredjedelen så mycket som de varandra inbördes i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
