Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETT SOCIALISTISKT DOKUMENT
FRÅN TRETTONDE ÅRHUNDRADET
Av O. DALKVIST
Under de senare årens många vattenfallsprocesser här i landet
hat-upprepade gånger vid domstolarna förts på tal det så kallade
Helgeands-holmsheslutet av år 1282. I processen om Krångedeforsen yttrar kronans
ombud, revisionssekreteraren greve H. A. H. Hamilton, att kronans
regal-rätter är o oberoende av att det s. k. Helgeandsholmsbeslutet ”utan
tvivel måste betraktas som ett på 1500-talet hopsatt falsarium”. (Sid. 17 i
det tryckta protokollet.) Och i målet om Lanforsen omnämnes samma
dokument i den form att kronoombudet, vicehäradshövding E. Hagelin,
uttalar att även om samma dokument skulle vara uppdiktat och själva
handlingen sålunda förfalskad, ”skulle den dock äga den stora betydelsen
att de däri framställda åsikterna voro ett uttryck för och stodo i full
överenstämmelse med den då rådande åskådningen och
rättsuppfattningen.”
Sedan kronoombuden sålunda själva slagit undan för sig den
urgamla grunden för kronans regalrätt, var vägen jämnad för domstolarna
att fråndöma kronan dess vattenfall. Ragunda häradsrätts utslag den 27
juni 1913 börjar också på följande sätt: ”Sedan äldre tider har kronan,
tydligen på grund av tilltro till äktheten av det föregivna s. k.
Helgeandsholmsbeslutet 1282, ansetts äga rätt till fiske efter lax, ål, sik och id
i de norrländska älvarna.” Domstolen tog det beskedliga kronoombudet
bokstavligen på ordet.
Att kronan över lag har blivit förlorande part i dessa mål är
allmänt bekant. Även där underdomstolarna pä starka grunder ställt sig
pä kronans sida mot bolagen har högsta domstolen kullkastat ett sådant
domslut. Så hade Svea hovrätt i målet om kungsådran i Krängedeforsen
ansett att, då kungsådra funnes i den ovanför belägna
Hissmo-forsen, det måste anses utrett att kungsådra funnes jämväl i
Krånge-deforsen. Men högsta domstolen klippte formligen av kungsådran,
bokstavligen talat, och trodde sig våga ett instämmande med häradsrätten,
som ej mot bolagets bestridande (!) ansåg ådagalagt att sådan ådra
funnes jämväl vid Krångede! Att logiken får sig en grundlig knuff
bekymrar ej höga rättvisan.
Svenska kronan har sålunda genom sina ämbetsmän och ombud,
såväl som domstolarna, nästan demonstrativt skjutit ifrån sig det
kraftigaste bevismedel för kronans rätt till vårt lands naturrikedomar, den
svenska historien känner. Det är en officiell kapitulation för
privatkapitalismen, företagen avgjort mot folkflertalets vilja, men troligen under tyst
gillande från det ”demokratiska genombrottets” män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:53:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zimm/1918-1919/0101.html
