Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifter och av högsta domstolen i utslag bland annat den 14 febr. 1785
godkänts som laga bevis på nybyggarnas lätt gentemot Schisshytte
bruksägare, då dessa redan då ville slå under sig. de på allmänningen
uppodlade torpen. I parentes må här anmärkas att bruksägarna slutligen så
fullkomligt lyckades i sitt utrotningskrig mot åborna, att numera endast
finnes en, säger e n, åbo kvar av de många, som med anledning av Karl
IX:s brev slogo sig ned på allmänningen!
Men detta rubbar ej i och för sig det faktum, att k ungabrevet av
domstolarna förklarats som äkta, ehuru icke originalet, utan endast
avskrifter, kunnat uppvisas.
Styffes avhandling mot Helgeandsholmsbeslutet bär följande långa
och pompösa titel: Framställning av de så kallade Grundregalernas
uppkomst och tillämpning i Sverge intill slutet av sextonde århundradet,
med anledning av den uppdiktade berättelsen om ett riksdagsbeslut på
Helgeandsholmen år 1282. Uppläst vid inträdet i Kongl. Vitterhets-,
Historie och Antikvitets Akademien 19 sept. 1860.”
Han går däri till storms mot både skogsregalet, bergverksregalet
och vattenregalet, det vill säga mot. statens och det allmännas rätt över
huvud taget. Han var den ekonomiska låt-gå-politikens, det liberala
Man-chesterdömets man, förebådande den kapitalistiska storindustriens
genombrott och därmed ankomsten av hela det ekonomiska system, som nu vid
och efter världskriget gjort en så fullständig bankrutt även i vårt
neutrala land och ådragit mänskligheten så outsägliga lidanden.
Under sina bemödanden att borteliminera kronans rätt kan Styffe ej
undgå att omnämna att redan biskop Brask i sin berättelse om Motala
ström omtalar kungsådran som en allmänt bekant sak samt att begreppet
kungsådra mycket tidigt tillämpades på Dalälven. Vid Elvkarleö
fastställdes redan på 1400-talet kungsådra samt kronans rätt till laxfisket
därstädes
Den 22 mars 1473 bestämde en utsocknes synerätt kungsådrans läge
vid Elvkarleö och en annan synerätt förnyade samma förrättning den 25
maj 1500. Originaldombrevet till förstnämnda förvaras i riksarkivet.
I Urne och Torne älvar ägde kronan laxfisken redan under
drottning Margaretas tid.
Hela Kopparbergets stora järnverk ansågs på 1300-talet som
en kronans egendom, liksom fallet ursprungligen varit med Kroppa,
Hellefors, Åkers m. fl. bruk.
Gustav Vasa skrev i étt brev till bergsmännen i Noraskog den 29
mars 1552: All malmberg i Sverige lyda till Sveriges krona. I ett kungl.
brev av Johan den tredje av den 19 augusti 1572 tillskrives kronan
fullständigt bergsregal i dess strängaste mening och i ett brev av drottning
Kristina av den 6 juli 1649 heter det, att ”alle Grufwur aff hwad slagz
Malm och Metall the hälst äre, skole räknas och hållas för Cronones
Regal-wärck.”
Vidare citat torde vara överflödiga. Rörande de befintliga
avskrifterna av Helgeandsholmsbeslutet uppgiver Paine Eriksson själv att han
avskrivit den ena ur en gammal bok, som biskop Botvid i Strängnäs haft
i förvar. Denna uppgift vinner ett indirekt stöd av Styffe själv, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
