Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätten. Vi har sagt: människorna är inte alldeles lika varann,
alltså bör inte heller deras röster vara lika. En människa, som endast
lever av sitt kapital, som inte arbetar^ endast snyltar på samhällets
kropp som parasit, som drönare, bör dock inte ha lika mycket
att säga till om som en arbetare, som genom sitt arbete uppehåller
samhället. Detta skäl var i viss mån ett etiskt. Nu kan vi med
ännu mycket större skäl säga: målet för vår politik, det nu
nödvändiga arbetet på samhällets socialistiska uppbyggande, är så
fullständigt motsatt bourgeoisins intresse, att den kommer att i
möjligaste mån söka hindra och snedvrida detta arbete. Vem skulle
väl dä han bygger sig en bostad ta med i arbetet folk, som
försöker av alla krafter hindra och förstöra det? Står det en gång
fäst för arbetarmassorna, att de vill använda sitt politiska välde
till att bygga upp socialismen, så måste de utesluta bourgeoisin
från medarbetet; kapitalistintressen får icke’ ha något att säga
till om därvid. Det är visserligen ingen formell demokrati men i
realiteten en högre, en bättre demokrati, arbetardemokratin, som
representerar massans livsintresse. Den är det som Marx kallade
proletariatets diktatur. Den är vad som förr kallades kommunism
och nu kallas bolsjevism. Den har nu i stor skala genomförts i
Ryssland, sedan första ansatsen hade visat sig i Pariserkommunen
1871.
Man kunde nu fråga, hur det praktiskt kan låta göra sig att
utesluta från valrätten vissa personer på grund av att de tillhör
bourgeoisin — alldeles frånsett att det alltid utåt kommer att se
ut som ett orättfärdigt godtycke. Men man glömmer därvid, att
de proletära massornas välde till reorganisation av samhället icke
alls kommer att anta formen av en parlamentarisk regering. Det
visade sig redan under Pariserkommunen. Denna representation
delade sig- snart i ett antal arbetskommissioner, som skötte de olika
förvaltningsområdena: samfärdsel, arbetsreglering, folknäringen,
härorganisationen, undervisningen etc. Detta allt kunde icke ske
uppifrån: kommissionerna måste träda i förbindelse med de
enskilda stadsdelarnas självbildade förvaltningskommittéer; och hade
Kommunen förblivit längre beståndande, så hade man säkert
avskaffat omvägen med val av en allmän parlamentarisk
representation och låtit de centrala förvaltningskommissionerna framgå ur
arbetareorganisationerna. Ur den traditionella
parlamentsreformen bildade sig av sig självt i smått nya organ för en proletarisk
regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
