Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herremännen — adeln, präster, ämbetsmän, militärer — och den
mo-därna industriarbetarklassen har s&lunda bada en gemensam vagga, den
självständiga odalmanna- och bondeklassen.
Det var det katolska prästerskapet, som först bröt den gamla
bonde-demokratien; som en symbol av det börjande förtrycket förbjödos
bönderna vid tinget i Linköping år 1153 att bära vapen!
Slavarna, som hade det grövre arbetet på sin lott, utgjorde genom
sin börd en lägre klass, som av praktiska eller andra skäl ungefär
samtidigt blev frigiven.
Detta är, i korthet antytt, den föreliggande framställningens anslag
i dess första kapitel. Därnäst skildras konungamaktens och det
aristokratiska väldets uppkomst. Lagmännen, om vilka det under
bondedemokratiens dagar hette, att ”lagman skall bondeson vara”, bundos så
småningom vid konungen och därmed var allmogemakten knäckt; i samma
syfte gick Magnus Ladulås’ åtgärd att binda en del av odalmännen vid
sig genom införande av rusttjänsterna med därav följande
riddarvärdig-het och det adliga frälset. Adeln fick rätt att befästa sina gårdar —
medan bönderna som vi sett förbjödos att bära vapen — och frälsejorden
fick endast ägas av adelsmän. Då bönderna slutligen blevo
dagsv.erks-skyldiga under adelsherrarna, kyrkan .och konungen samt började
benämnas ofrie, ofrälse och vanbördingar, då hotades bondeklassen av
fullständig livegenskap. De så kallade ”landbönderna”, som brukade annans
jord, voro genom en mängd godtyckliga pålagor underkastade de livegnas
villkor. Skattebönderna, de självägande, kämpade genom sekler för sin
rätt. De reste sig kraftigt mot den tyska konungen Albrecht av
Mecklenburg, som de förjagade, och under drottning Margaretas tid skedde —
åtminstone på papperet — en reduktion av adelsgods, som igendömdes till
kronan och bönderna.
För de fattiga och s. k. ”löst folk” infördes tjänsteplikt med straff
för dem, som ej antogo erbjudet arbete, en förebild sålunda till den
tjänsteplikt vår socialdemokratiska höger ville införa här i landet i
samband med den sorgligt beryktade bränslekommissionen. Det är sålunda
på den mörkaste medeltidens vägar vår tids ”frihetsparti” allt som oftast
är inne då det riktigt anfäktas av reformiver! Den så kallade
”gårdsrätten” med barbariska straff mot den vapenlösa allmogen och tjänarna
kunde ju också vara något att lära av på det hållet.
Medeltiden gick ned under häftiga klasstrider; resningarna under
Engelbrekt, Sturarna och Gustav Yasa bilda den historiska ramen
omkring ett tidskede av häftig jäsning, då den gamla bondedemokratien
ännu kämpade småfolkets kamp mot fogdar, adelsmän och nyskapade
kungadömen.
Av särskild vikt är, i fråga om en modärn historieforskning, att de
så kallade ”hjältekonungarna” bliva reducerade till sina^ rätta
proportioner.
Hjältedyrkandet hör samman med bajonettkulten och hela
militärväsendet och måste därför slås ned. Kämpe börjar med att konstatera
Gustav II Adolfs kryperi för adeln och hans hårdhet mot bönderna, som
kanske aldrig haft det så svårt som under hans regering. Han började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
