Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manités beryktade tyskhetsare under hela kriget, hävdar onödigheten av
en folkomröstning i Elsass-Lothringen.
Det sätt, varpå man behandlade Folkförbundets uppbyggande, var
också fullständigt borgerligt pacifistiskt. Wilsons förslag, .som utgör en
andlig revolution, möjliggör, säger Branting redan i sitt öppningstal, det
nya samarbetet. Milbaud, fransk socialpatriot, orerar om .skiljedom,
internationell polis och d: o parlament. Justo från Argentina deklamerar om
myntunion och fri handel på haven samt attackerar skyddstullarna.
Eis-ner, bajerske ministerpresidenten, mördad någon vecka efter konferensen,
talar patetiskt om prässens uselhet, appellerar till den att vara värdig sin
uppgift och sluta opp att förgifta värden.
Etc, Etc. Longuet har alldeles rätt i sitt påpekande: ”huru i
dag, som skulle vara alla nationers uppstånd elsedag, vi finner dem
nästan alla i harnesk mot varandra, på rov efter varandra”. Helt
naturligt! Och den revolutionära socialismen är enda räddningen ur
detta fruktansvärda ”nationernas fria liv” sådant det blivit i
praktiken, därför att klasskampens International representerar
förnuf-tet-värdsenheten gentemot det nationella vanvettet, vanvett ur
kulturell och framför allt ur ekonomisk synpunkt.
Stundvis gick stridens vågor mycket högt. Men man märker,
här som i alla konferensens frågor, en nervös iver att fortast
möjligt komma över slitningarna och tråckla samman det hela, på vad
villkor som hälst. Så smörjer då danskar och tyskar ihop en överT
enskommelse i Slesvig-frågan, Branting och finnarna en d:o om
Åland, tyskarna drar in klorna en smula, och faller i fransmännens
armar. Och till sist antas — med reservation av Caehin, Frankrike,
och Snowden, England, vilka icke har något förtroende för
Pariskonferensen, ev. fler — en resolution, som efter att riktigt ha
påpekat, hur ”ett värkligt avlägsnande av nationellt förtryck och
nationell utsugning är möjligt endast i samband med
klasshärraväl-dets fullständiga försvinnande; nationernas värkliga. befrielse måste
vara deras befrielse från kapitalismens ok”, ser ”i en demokratisk
lösning av nationalitetsfrågan den bästa garantin för en varaktig
och rättfärdig fred”! Varpå man aktar sig att ingå på frågan, hur
”demokratin” ska bli i tillfälle att utföra frigörelseaxbetet, om ej
kapitalismen och imperialismen med nödiga medel utrotas, och i
stället slingrar sig ifrån saken med sex allmänt pacifistiska
punkter om folkens självbestämmanderätt, folkomröstning,
nationaliteternas rätt, framtida gränsförändringar etc.
Memec, tjeck, förklarade också ironiskt, att första punkten, om
folkens självbestämmanderätt, säkert ej skulle komma att användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
