Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beträffande Irland, Indien etc. Och det är mycket karaktäristiskt,
att man i referaten ej finner någon värkan av en järtslitande appell,
riktad till konferensen från det av reaktionen blodridna rumäniska
proletariatet, som mördas på gatorna och torteras i fängelserna. Det
gällde i Bern alla nationers och nationaliteters frihet och
självständighet, bara inte den stora nations, vilken för en socialistkonferens
borde varit allt: arbetarklassen!
Skuldfrågan.
Om konferensen i territorialfrågorna nöjde sig med
intetsägande pacifistfraser, så blev behandlingen av skuldfrågan bedriven med
ännu fräckare humbug. Här kunde man vänta sig de värsta
slitningarna mellan partier, som sedan värdskrigets början varit sina
kapitalistiska härrars devotaste lakejer. Man drabbade också
väldiga samman, anklagande varann för alla brott under kriget, och
man var, som Scheflo anmärker, i det hela mycket lyckad i sina
angrepp. Nå, efter alla. stötar och kontrastötar gick det så som vi
från Zimmerwald alltid förutsagt — man enades inför den större
faran: värdsrevolutionen! Tyska högersocialisterna kunde tack vare
stödet från Branting ta en ganska frän ton, stundom blandad med
sentimentalt hyckleri och till sist övergående i slät undfallenhet
inför enten te-övervikten. (Wels: ”Vi tiger över det förflutna. Och
vi tror, att vår tystnad ska förstås även av de franska arbetarna.”)
Kautsky och Eisner utnyttjas som bryggor mellan fransmännen och
tyskarna, och sedan ordförande Branting, som har oerhört brått att
få den besvärande frågan undan, avskurit debatten och vägrat
Friedrich Adler det redan utlovade ordet, får man ihop en
resolution som — uppskjuter hela historien, enda sättet att inte låta
alltsammans gå i stycken:
”Bern-konferensen har vunnit klarhet om situationen genom
debatterna och de tyska förklaringarna, vilka framhåller det nya- Tysklands
revolutionära anda och dess brytning med det förflutna. Konferensen hälsar
den tyska revolutionen i förvissning om att arbetarklassen i hela värden
ska genom sitt inflytande kunna förhindra militarismens återuppståndelse.
Den anförtror åt en blivande kongress att fälla dom över den
betydelsefulla frågan om ansvaret.”
Kan man tänka sig något ynkligare efter allt larm i i1j2 år!
”Någon särdeles hänförelse väckte icke resultatet av den upprörda
debatten”, skriver Scheflo. ”De flästa satt säkert med en flau smak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
