- Project Runeberg -  Zimmerwald. Socialistisk månadstidskrift / 1918-1919 /
119

(1918-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

håller Bucharin, att just det proletäriska intresset av en ny
samhällsekonomi i sin oförenlighet med de kapitalistiska intressena även i sitt val
av politiska medel är oförenligt med den borgerligt republikanska
par-lamentsdemokratin.

Man märker vid genomläsningen av Bucharins bok hur behövligt
det är att underkasta de gamla borgardemokratiska principerna en
grundlig granskning och prövning. När sjunkande samhällsklasser, som våra
dagars bourgeoisi, söka rädda livet med åberopande av fri- och
rättigheter, vilka av dem användas för mål, som äro dessa fri- och rättigheters
motsats, då måste de oundvikligt framkalla åtgärder från uppåtstigande
samhällsklasser till skydd mot missbruket. Och det är ju f. ö.
liberalismen själv, som varnat för frihetens missbruk för att sedan göra sig själv
skyldig därtill, när den råkar in i klassbrytningars virvel.

Tankeväckande kapitel behandla jord-, bank- och finansfrågorna. Där
inskärpes med klar socialistisk logik det nödvändiga sambandet mellan
den självförvaltning, §om maktens erövring lägger i arbetarklassens hand,
och den arbetsplikt som samtidigt måste avkrävas alla
samhällsmedlemmar för att trygga folkhushållet i en ny samhällsordning. Bucharin faller
icke heller ett ögonblick undan för den trångsynthet och egoism som
otvivelaktigt finnas hos en del av lantbefolkningen. Långt ifrån att
demagogiskt smeka vissa egocentriska instinkter pekar han på det exempel,
som industriarbetarne giva, i det de ingalunda förstöra och utplundra
fabrikerna, utan gemensamt hålla dem i gång. På samma sätt skola
bönderna, ”halvproletärerna”, förfara med godsen: ”icke utplundra de enskilda
gårdarne, utan gemensamt begagna, maskiner och andra inventarier”.
Detta är alltså en kulturpredikan, som på det kraftigaste gendriver
svart-målningarne av ”bolsjevistiska horder” översvämmande landsbygden,
härjande och brännande. Nej, tvärtom! Just för produktionens höjande upp
ur den arbetslöshet, som vållats av den föregående oordningens
regimer, kräves den allmänna arbetsplikten, men genomförd medels det
arbetande folkets självorganisation, ej som ett militärt tvångsarbete, sådant
som bourgeoisin pålagt massorna under kriget och som är dennas
”demokratis” sanna och värkliga, innehåll.

Bokens sista kapitel är en korthuggen, träffsäker polemik mot den
urartade ”socialdemokratin”. Den ryska revolutionen är det
”kommunistiska manifestets” renässans. Under näsan på högersocialisterna håller
Bucharin den skarpa reservation som Friedrich Engels år 1896
siktade mot urvattningstendensema: ”Han protesterade mot
benämningen ”socialdemokrat”. ”Den är,” sade han, ”icke ägnad för ett parti, som
strävar hän till kommunismen, som slutligen förintar varje stat,
alltså även den demokratiska”.

Bucharins hok bör läsas av alla, som allvarligt söka sanningen om
såväl ögonblickets Ryssland som den kommunistiska starkström, som allt
kraftigare genomilar samhällena.

C. N. Carleson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:53:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zimm/1918-1919/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free