Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länder. Även där har livets förutsättningar undergrävts,
produktionen tjänat blott döden. Kapitalet hinner icke svänga om den
till att tjäna ens slavarnas liv, ty det måste allt framgent föra krig.
Det måste hålla de upproriska länderna i styr (Tyskland,
Österrike och Ryssland). Och likaså måste det hålla nere sina egna
arbetare. Och det bekämpar socialismen!
Men icke ens ännu inser alla, att den enda utvägen ur denna
fruktansvärda återvändsgränd är socialismen. Vissa
socialdemokrater och fackföreningsmän, som under krigstiden prostituerat sig
själva i imperialismens tjänst, bedyrar allt fortfarande, att
kapitalismen för denna gången är omöjlig att undertrycka. De påstår,
att den ännu har livskraft, att dess ”värsta” missförhållanden kan
avlägsnas genom demokratin, att man kantänka kan göra. slut på
den hemliga diplomatin ( utan att göra slut på de hemliga
affärs-fördragen!) och att man kan bilda ”folkens förbund” och så
småningom börja planlägga ”socialistiska reformer”.
Det är en fantasi. Och ännu värre: det är ett farligt bedrägeri.
Det är inte värt mödan att tvista om, huruvida kapitalismen är
mogen för undergången. Den gav mänskligheten utomordentligt
väl organiserade medel för produktionen — efter fyllandet av
denna sin uppgift han den dö. Den ställde dessa, medel i tjänst hos död
och förruttnelse — den måste alltså dö. Den vill nu ytterligare
tvinga de överlevande arbetarna under träldomens ok, d. v. s.
tvinga över dem hunger, sjukdomar, arbetsolycksfall och
kommande krigs slaktande. På detta sätt driver den arbetarna in på
revolutionens väg. Olyckliga de, som säger sig vara ”arbetarklassens
män” eller ”socialister” och icke tar del i att förbereda och
organisera denna revolution eller strider med i dess leder! De berättar
sagor för arbetarna, som vid lyssnandet till dem inte hinner rusta
sig tillräckligt eller kämpa tillräckligt beslutsamt. Följden blir att
offrens antal förstoras. Och de offrens blod kommer över
socialförmedlarnas huvuden. Är icke Finlands öde betecknande? Från
tsarismens slaveri strävar det till ”nationell frihet”. Detta blev
ett språngbräde för den tyska imperialismen. Efter det denna
krossats skyndar man till England för att be om förlåtelse för
felsteget. Och nu hålles Finland i strid mot dess demokratiska
majoritets vilja — som ett militärläger, färdigt att tjäna sina herrar.
Det ges icke och kan icke ges något ”fritt Finland” under
kapitalismens tid. Och Finlands arbetare kan icke vinna sin frihet annat
än genom revolution och diktatur. De måste kämpa och segra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
