Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan den republikanskt-demokratiska oeh den monarkiskt-reaktionära
imperialistiska bourgeoisien. Räntorna, och ”kupongklipperiet” utbildat
en stor klass av privilegierade personer. Redan för några år sedan
representerade de engelska, nordamerikanska, franska och tyska
kapitalisternas värdepapper 100—150 miljarder francs (1 fr. = 72 öre), som bar
en årlig ränta om 5—8 miljarder. Vid placeringen av denna kan
kapitalistgrupperna icke sträva till ”frihet”, utan till herravälde, till
ensamvälde. Detta är liktydigt med reaktionär politik överallt. De
”civiliserade” länderna skinnar allt öppnare de ”ociviliserade” ländernas
hundramiljoners folk. Gräddan av stormakternas arbetare kan delvis vara med
om detta skinneri (därpå beror dess ”fosterländskhet”, dess
skensocialism och socialimperialism).
Imperialismen är döende kapitalism, emedan monopolet betyder
kapitalismens slut: det är början till övergången till socialismen. Detta
kommer även till synes i den väldiga socialiseringen av arbetet.
Kaut-skys förklaring, att imperialismen är industriländernas strävan att
be-mäktiga sig agrarländer, är oriktig. Ty imperialismen är finanskapitalets
strävan att bemäktiga sig alla länder. Kautsky söker att skilja
imperialismens politik frän dess ekonomi, nationalekonomin från
monopolekono-min. Genom att förorda bekämpande (”avrustning”) av
”ultra”-imperia-lismen (allimperialismen) hamnar han in i den borgerliga reformismen,
d. ä. bland socialpatrioterna och högersocialisterna. (England hade 1851
ett invånarantal om 17,9 miljoner, av dem arbetare huvudsakligast inom
industrierna 4,1 miljoner, eller 23 <yc. År 1910 var dessa siffror 32,5—
4,9—15 %. Alltså avtog antalet producerande arbetare; landet blev
alltmera ett parasiternas och deras tjänares land.)
VärltisekoBomms utveckling
belyser N. Bucharin i sin bok: ”Världsekonomin och imperialismen”.
År 1850 producerades 81,G miljoner ton stenkol och 1911 redan 1,16
miljarder; järnmalm 11,5 — 139 miljoner (1907); gjutjärn. 4,7 miljoner ton
och 64,8; 52,000 och (1913) 1 miljon ton; guld 12 miljoner pund sterling
och (1914) 91 miljoner. — Bomull produceras år 1900 10 miljoner balar
och 1913 20 miljoner, vete 67 och 109 miljoner ton, socker 7 och 13
miljoner ton. — Längden av världajärnvägen växte 1890—1911 från 617,285
km. till över 1 miljon km. (71 %). Världshandelsflottan utgjorde 1905
2,5 miljoner grosston och 1914 2,8 miljoner. De viktigaste ländernas
utrikeshandel o-mfattade 1913 101 miljarder Rmk (Rmk = 89 öre) och år
1911 redan 153 miljarder.
Franskt kapital hade år 1902 placerats i Ryssland till ett belopp av
9—10 miljarder francs och i olika länder 30—35 miljarder; engelskt 1911
i kolonierna och Indien 1,5 miljarder pund (1 pund = 18 kr.); till
Förenta staterna 688 miljoner, sammanlagt 3,1 miljarder, av vilka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
