Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållet framgår, är den skriven 1916 (om jag minns rätt, i
november). Jag har ansett mig böra. trycka den utan strykningar eller
ändringar, därför att den på ett överraskande gott sätt visar, hur
träffsäker den materialistiska historieanalysen är. När den skrevs,
trodde t. o. m. många ”revolutionärer”, att en revolution i
Europa var hart när omöjlig. Man såg de maktägandes förberedelser
att möta en sådan, men man kunde inte se de undergrävande
krafter, som förberedde vad som sedan under 1917 och 1918 blivit
verklighet.
Jag har emellertid publicerat den även av en annan orsak. Jag
har nämligen av revolutionsårens erfarenhet blott ytterligare
stärkts i den grunduppfattning som jag ovan uttalat, att vi
nalkas slutet av en tidsålder, men inte kan se början på någon ny.
Rysslands agrarisering under revolutionen beror naturligtvis
ytterst sett inte på revolutionen, utan på kriget. Men den är ett
faktum.
Och problemet blir ändå mer komjjlicerat, när revolutionen
griper ett industriland som Tyskland. När industriens nedgång
där kommer vid industriens demobilisering och allteftersom
revolutionen fortskrider, har industriproletariatet inte samma
möjlighet som i Ryssland att falla tillbaka på jordbruket. Ett
masselände kommer att bli följden, ur vilket endast en människoexport.
en emigration till industriellt mindre utvecklade länder kan hjälpa.
Men i och med detsamma försvagas proletariatets ställning som
härskande klass i moderlandet.
Detta är jn inte några jusa profetior, i synperhet inte för en
revolutionär. Men jag’ vill säga att vad jag hittills sett av
revolution — och ingen svensk, troligen ingen europé av icke-rysk
extraktion har haft en sådan möjlighet som jag att intimt studera
en revolution inifrån — gjort mig till en skeptiker på revolutioner.
Det tragiska i nuets situation är, att kapitalistklassen inte
längre kan regera, världen, under det att arbetarklassen inte ännu
kan det.
Och om jag inte med någon vidare entusiasm motser den
fortsättning som världsrevolutionen kan komma att få, så vill jag
åtminstone uttrycka det hoppet, att den svenska revolutionen lär så
mycket under den tid som återstår, att den åtminstone inte
upprepar alla sina föregångares värsta fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
