Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ann och förfäktade i krig sina motsatta intressen. Följden därav
var, att alla vidare relationer mellan människorna höll sig innanför
statsgränserna. Lagstiftningen var en angelägenhet innanför staten.
Klasskampen fördes på nationell grund, som kamp mellan resp.
lands bourgeoisi och proletariat. Visserligen ägde sidoinflytanden
rum från håll utanför gränserna: på internationella kongresser
rådslogs och antogs resolutioner; men det var bara vid sidan av
det egentliga arbetet. Varje parti var suveränt i eget land; varje
arbetarklass skulle, som det hette, göra upp med sin egen bourgeoisi.
Imperialismen medförde sedan statsförbunden, som slutligen
utkristalliserade sig i två stora fientliga koalitioner. I kriget blev
den ena av dessa koalitioner krossad. Den segerrika koalitionen
har ingen motståndare mer. De besegrade har delvis upplösts i
smärre nationer, som i sin nöd tiggande sluter upp vid segraren:
de neutrala måste likaledes foga sig efter denne. Koalitionen
utvidgas till folkförbundet. Det Wilsonska folkförbundet är till sist
endast ententens utvidgning genom upptagande av de neutrala och
de besegrade staternas rester.
I detta folkförbund har föga blivit kvar av de gamla
staternas gamla suveränitet och oavhängighet. Även de ledande
staterna, England och Amerika, står ej längre oavhängiga i sin inre
politik; lånen och kligsleveranserna, det översta krigsrådets
avgöranden över deras politik har satt djupa spår; och i ännu mycket
högre grad är Frankrike och Italien avhängiga av dem. Sin inre
politik kan dessa, stater inte längre utforma som de vill. Och än
iner gäller detta om de svagare och besegrade länderna. England.
Amerika, Japan kan ännu bevara en stark autonom ställning,
därför att de är segrare, världens behärskare, de kan t. o. m. börja
en ny strid med varann. Men alla de andra är bara till det yttr.‘
självständiga stater. När- folkförbundet teoretiskt fastslår vad som
redan är praxis får de inte sluta fördrag med varann och inte hålla
några stående arméer. Den ledande makten kommer också att
nog-grannt aktge på, att de i sitt inre uppför sig så som det synes
denna nödigt.
Staternas skarpa avsöndring har försvunnit, men desto
skarpare gapar inom dem alla klyftan mellan proletariat och
exploatörer. Som en internationell enhet står alla lands bourgeoisi
förenad gentemot alla lands proletariat. Inte bara teoretiskt, genom
sympati, utan praktiskt, i gärning. År 1871 höll sig Bismarck
ännu utanför kampen mellan Kommunen och Versailles och under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
