Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jean Longuet: La poliflque internationale du marxisme.
Jean Longuets nya stora Marx-bok (Libraire Félix Alcan, Paris,
1918) har till undertitel ”Karl Marx och Frankrike”. Den är, det finner
man strax, skriven i syfte att inför upphetsad och fanatiserad fransk
opinion ge de rätta, rena dragen av den store socialisten, och förf. betonar
själv att han i det intresset kanske tyngt sin bok med alltför många
citat. För socialistisk publik är den långa bevisningen överflödig, den
känner Karl Marx’ ställning och vet hans papper klara. Men för borgerlig
publik kan det ju alltid vara nyttigt med allt det material, Longuet hopat,
ooh överhuvud är hans arbete av betydelse för forskningen, så som
allting-om en stor människa är av betydelse, allra hälst när det ger nyheter till
belysning av hans gärning.
Jean Longuet har alla förutsättningar att skriva en värdefull
Marx-bok. Han är son av Marx’ måg, han mor är M:s älsta dotter Jenny, han
lekte som barn hos morfar i dennes fattiga hem i London, och han kan
stödja sig på egna ooh släktens minnen då han tecknar Marx’ politik allt
från hans första förbindelser med de franska socialisterna över 1848 års
revolution, på de olika kongresserna i den första Internationalen, i
kampen mot bakuninismen, i fransk-tyska kriget och fram till slutet av den
30-åriga landsflykten, fram till den stores död. Allt som allt ger Longuets
bok en ståtlig bild av Internationalens skapare och klargör förträffligt
hans ställning i de olika politiska situationerna. Livligt intresserad för
de förtryckta nationernas frihetskamp såg han dock alltid som huvudsak
internationalismen. Han väntade lidelsefullt värdsrevolutionen. Med
glädje hälsade han Krimkriget emot den tsaristiska reaktionen, därför
att han därav väntade värdskriget, som sedan åter skulle ha till följd
värdsrev-elntionen. I hela sin politik hade Marx och Engels ett enda stort
intresse: socialismen och den internationella revolutionen. Och det är
allmänt känt, hur de i otvetydiga ordalag förutsagt värdskriget. Å andra
sidan poängterar Longuets bok flerfaldiga gånger Marx’ bekanta
ställning till den bakuninistiska anarkismen med dess ytliga antipatriotism.
(När L. med instämmande citerar Bernsteins utfall mot Zimmerwald såsom
förment bakuninistisk i detta avseende, tar han emellertid fel.
Zimmer-rvald har aldrig blundat för de nationella realiteterna men har klart
marxistiskt reducerat den frågan till sina rätta proportioner och underordnat
den internationalismen.) Han var aldrig rädd för den mäst ytterliggående
kamp, arbetarna borde bekämpa sina kapitalistiska regeringar, ”om så
behövdes med alla till buds stående medel”, han hyllade oförbehållsamt
Pariser-kommunen, men den av reaktionen 1850 födda
individualistiskt-kon-spirativa riktningen avfärdade han med rätta som småborgerlig och
hävdade i stället massaktionen, massornas öppna frammarsch på bred front.
Därför är också de modärna kommunisterna Karl Marx’ äkta söner
ooh ideella arvtagare, och de står med sin marxistiska grundåskådning
lika ensamt fasta i en gungande värd som- mästaren själv stod på sin tid.
Man tycker sig rent av känna igen våra egna, av allehanda underliga
sektrörelser: .socialpatriotism, anarko-syndikalism, humanistisk parcifism etc.
förvirrade dagar i Longuets -teckning av Marx och hans tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
