Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande herrar har Robert Cecil avböjt t. o. m. permanent kontroll
över rustningar, om vilkas maximum man även svävar i
okunnighet, avböjt parlamentsval av delegerade i Nationsforbundet,
avböjt slutligen absolut förbud mot krig. Nationsförbundet
urvattnas. Tendensen senare tiden har pekat rätt bestämt hän på en
strävan hos stormakterna att återvinna eller bevara den gamla
rätten till självsvåld i ordets stegrade bemärkelse, median man
samtidigt gentemot de små folken vill tillägna sig en förkrossande
förmyndare- och över höghetsrätt.
Vid sidan av stormaktsförbundet eller de alls icke otänkbara
nya allianserna tillätes intet småstatsförbund. Möjligen komma
husbönderna att ordna de små folken i grupper, varvid var grupp
lägges under den geografiskt närmaste stormaktens dominerande
inflytande — ungefär det öde, som tillämnas Arabien, Palestina.
Armenien oeh vissa afrikanska områden. Då ha vi åter den gamla
intressepolitiken i stället för ”kuinanitets”-solidariteten.
Vidare: Fransmännen äro bångstyriga. Överdriften i deras
garantikrav kan ju delvis förklaras av, att de känt invasionens
smärta. Nogav, de vilja utöva en egen, särskilt sträng kontroll över
det alltjämt misstrodda Tysklands rustningar. Om det nu blott
stannade vid kontroll! Men Frankrikes bourgeoisi vill mera. Den
vill göra Frankrike till huvudmakt på fastlandet; den vill en
renässans av det Napoleonska imperiet, och målet skall nås genom
att skaffa republiken även industriell och ekonomisk övervikt.
Därav förklaras de omåttliga skadeståndskraven, som avse att
binda Tyskland vid grottekvarnen, samt fordran på Saarområdets
kolgruvor. Wilson, kanske delvis med stöd av England, har
nödgats gentemot Frankrikes och väl även Italiens friska :aptit, mot
vilken svarar den brittiska aptiten på de tyska kolonierna,
inskärpa. sina i bränningarna, hoppande 14 punkter och bringa
Clemen-oeau till moderation och förnuft. Där talas om éu.
medelvägslös-ning: Frankrike skulle få Saarkol i kompensation för sina.
förstörda. gruvor och rätt till 15 års ockupation av Saarområdet.
Likaså synes Förenta staternas diplomati med sin fina näsa
för ”business” i framtiden ha hållit igen mot skadeståndskraven:
där räknar man kallt, att man ej får slakta den ko, som man vill
mjölka; detta: nyktra affärsförstånd har sannolikt även lagt
kap-son på de hetsporrar, som velat placera en invasions blodigél på
den ryska sovjetrepubliken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
